KAOS

Det är kaos i mitt namnförråd.

150 nya namn ska passas ihop med

150 nya ansikten.

Det blir många fel och

fröken får bakläxa.

Min kompis Eva som är idrottslärare brukar säga: ”Ur kaos skapas målchanser”, men vad gör man när man inte hittar någon boll?

Fast med 25 års erfarenhet vet jag ju… på något mystiskt sätt hamnar de rätt till slut, alla de där namnen och ansiktena.

Bellmanstafetten i ösregn

Trots ösregn, hög medelålder och avsaknaden av supporters sprang vårt lag, Servicemekanikerna, in på 2,17, inte illa för fem motionärer! 🙂 (Jo, jag är bara motionär. Elitidrottandet har legat på hyllan för länge. Det är bara att inse det.)

Kollegan, som sedan motionsloppet Blodomloppet går under namnet ”Kalsongmannen”, får numera kallas ”Startmannen” då han sprang startsträckan på lagets bästa tid, trots att han var näst äldst i laget och aldrig tränar. Snacka om medfödd löpartalang!

Och sen…det bästa av allt… humöret var på topp hela dagen. Kan det bero på endorfiner? Ut och prova vet jag, spring fem kilometer du med.

Minnen, sexmissbruk och raggning

Jag vaknade och kände att idag var det en sån där dag igen, en sån där dag då jag borde stanna hemma. När jag gick ut i köket kom det obehagliga minnet farande KABOM och slog mig i bakhuvudet och jag insåg igen att hur väl man än förpackar de där obehagliga känslorna så kommer de fram när man minst anar det. När jag en stund senare var på väg med soppåsen i handen över gatan utanför huset insåg jag att idag var det illa.

Vid lunch tog jag en promenad och naturligtvis började det regna så jag gick in på Blåbär och åt en sallad. Jag hasade mig tillbaka till skolan och tänkte att nu måste jag göra något, nu måste jag rycka upp mig. Jag kan inte låta gamla minnen ta död på min dag. Därför styrde jag förbi personalrummet, tog en kaffe och slog mig ner vid bordet där Birger höll hov. Och vad mår man bättre av än gemytliga Birger som puttrande delar med sig sina erfarenheter i livet? Snart kom vi in på ämnet ”Läkaren Roger Nilssons sexmissbruk” och då blev det livat och mycket att skratta åt och sen kom en kollega som ”kände” Roger lite och berättade hur han på en fest bara på en halvtimme fått ihop fyra eller fem tjejers telefonnummer. Behöver jag säga att tjejerna var hälften så gamla som Roger. Om han fick ihop det med dem alla framgick inte, men han måste ha legat i och raggat i ett, den där Roger.

Jag gick sen munter ner i arbetsrummet och det obehagliga minnet kändes inte längre tungt att bära utan nu var jag i full färd med att fundera på HUR Roger bar sig åt när han raggade. Enligt kollegan var det ganska mesiga, men envisa ragg. Då mindes jag några karlar som i min ungdom försökte ragga upp mig, men som fick nobben. En av dem var tandtekniker och han berättade väldigt övertygande att kvinnor, vars tänder såg ut som mina, var mycket intelligenta. Och visst blev jag smickrad, men sen kom frågan om jag ville följa honom hem alldeles för snabbt. Så han fick nobben. En annan sa på djupaste allvar att han läst i en vetenskaplig tidskrift att om kvinnan och mannen var födda på samma dag så skulle de få oerhört intelligenta barn  coh kunde vi gå hem till honom och prova? Han och jag fyllde år på samma dag, men några barn ville jag inte ha med honom så även han fick nobben. I Italien råkade jag ut för en karl som blev alldeles till sig över att jag var svensk. Jag hade inte hjärta att berätta för honom att jag först blev svensk medborgare när jag gick på mellanstadiet. Han fortsatte med att säga att han verkligen älskade svenska kvinnor och speciellt deras ljusa hår och så fingrade han förföriskt på mitt mörkbruna. Då tackade jag för mig och gick. Jag undrar hur många nej Roger fick?

Ensam

Mina närmaste kollegor och jag verkar inte ha några gemensamma raster ihop detta läsår. Vi springer mest om varandra och hojtar glatt. Det är synd för eftersom jag undviker ”Bitterkvistarna” (det finns allt för många i mitt yrke och min ålder) känner jag mig ganska ensam.

Skönt att det är fredag!

Trevlig helg!