Monika Thormann

Solen glittrade i vattnet, badmössan smetade åt över skallen och simglasögonen satt perfekt. Vi var några som ivrigt simmade längd efter längd i Eriksdalsbadets utebassäng i dag. Tyvärr stänger bassängen för säsongen den 25 augusti trots att det fortfarande är sommarvärme. Hur vore det om öppettiderna anpassades efter vädret och inte efter kalendern?

Vi stöter på dem ibland. De där kvinnorna som verkar så starka. De tävlar kanske i triathlon, karate eller någon annan hård individuell sport. Ofta har de också arbeten som imponerar. De är chefer, ingenjörer eller något annat betydelsefullt. Och det är bra. Jag gillar självständiga, starka kvinnor. Speciellt när de är starka förebilder för andra kvinnor, kan ge råd och stötta och har det där som kallas ödmjukhet i sig. Då blir jag imponerad.

Tyvärr är det få som är ödmjuka och snälla. Allt oftare stöter man på typen av kvinnor som är självständiga, starka, vältränade och välutbildade, men som helt saknar självinsikt och ödmjukhet. De tror att världen cirkulerar runt dem, har aldrig  något gott att säga om någon och  tror dessutom att alla andra här på jorden ska passa upp dem och anpassa sig till dem. De är inte ett uns bättre än de där männen som förtrycker och förminskar.

Kvinnan som armbågar sig fram på andras bekostnad, som aldrig bjuder till, men ständigt vill hävda sig, som aldrig har ett gott ord att säga till någon annan är nog innerst inne en liten osäker stackare. Lika osäker som de där männen som förtrycker. En av mina manliga vänner brukar kalla dem själviska haggor och fast jag är emot den typen av nedsättande uttryck så kan jag inte låta bli att tycka att han har rätt.

Jag fyllde nyss 55 år och firade det med buller och bång. De sista gästerna gick kl 3.30 fast det var på en onsdag. Firandet var i klass med när jag fyllde 20. Hör och häpna att jag med 55 hamnat i en hemlig svensk klubb.

Jag har tydligen passerat en magisk gräns  för plötsligt dimper det ner seniorerbjudanden 55+ i min mejlbox. Nu har jag kvalificerat mig att köpa vissa mobiltelefoner (seniormodeller) med rabatt, stödstrumpor samt resor för åldringar. Men hallå där, tänker jag. Har ni träffat mig? Jag är piggare än de flesta 40 – åringar. Om ni inte tror mig får ni väl komma nästa gång jag fyller år.

Nu har jag äntligen knåpat ihop en hemsida. Lätt och kul! Du kommer till den om du klickar här.

Att mitt hjärta klappar för mina barn har väl ingen läsare missat. Under länken ”Bästa fotografen” här bredvid hittar du t.ex. min sons hemsida. Han är pressfotograf. Det verkar vara ett härligt jobb. Han möter dagligen mängder av intressanta människor som han fotograferar. Ibland får han vara med på kungabröllop eller VM-matcher. Det är kul. MEN härom veckan var han på Rhodos och kom hem och ringde mig. Ynklig på rösten lät han och ont hade han, men mest var han nog chockad. Han hade blivit misshandlad av greker som uppträdde som maffioser. Otäckt och onödigt! Läs mer här.

Om du befinner dig i Stockholm och tycker att det är för molningt för att bada uppmanar jag dig att ta dig till Gamla stan. Där på galleri Ängel, Västerlånggatan 65 ställer The TEEM ( Tina Lundgren, Eva Palmborg, Eva Engel och Marika Trobäck)  ut sina vackra alster.  Utställningen pågår till den 1 augusti 2013. Ett besök att bli lycklig av!

Somliga klagar på sommaren; vattnet är för kallt, vinden blåser från fel håll, myggen och mördarsniglarna är för många. Själv njuter jag av sköna paddelturer, bad, korta visiter hos vänner i skärgården och besök i mors och fars trädgård. Och tänk så många böcker jag redan läst ut. Finns det något bättre än svensk sommar?

Så hamnade väninnan och jag på Radiohuset i förmiddags och i direktsändningen av programmet Svensktoppen nästa. Vårt favoritband Kjell Käpp Eriksson spelade nästan hem segern och slutade på en hedersam tredje plats.

I en skogsdunge vid sjön Trekanten i Stockholm bjöds i dag på medryckande musik med kloka texter. Det var bandet Kjell Käpp Eriksson som var ute på sin Skogsturné. Några trogna beundrare fanns med från början, men eftersom låtarna spelades så fylldes publiken på med förvånade gröndalsbor som var ute på promenad. När konserten (som var gratis) var slut, uppmanade Kjelle oss att sätta in pengar på SOS-barnbyar, hjälpa en medmänniska eller ge någon en kram. Han fick två av  mig innan jag cyklade hem nynnandes på ”Kärlek är starkare än hat”.

”Hej Monika!

Tack för att du har låtit oss läsa ditt manus. Tyvärr har vi beslutat oss för att tacka nej . ……”

För två veckor sedan sände jag ett manus till några förlag. I går kom det första nekande svaret. Det är tur att min lycka inte hänger på om jag får ja eller nej. Dock vore det kul om fler fick läsa historien om Franz.