Han säger att det är så i mitt hemland.
Jag svarar att Sverige är mitt hemland. I Tyskland har jag bara varit en gång och då besökte vi Västtyskland. Därifrån är inte mina föräldrar.
Men om du har två utländska föräldrar är du ju inte svensk, säger han.
Jo, jag är ju född här och nu är jag svensk medborgare och allt. Det är här jag hör hemma.
Men, det hörs ju på efternamnet att du inte är svensk och hur dina föräldrar pratar sen, den där brytningen.
Jag hör ingen brytning. Mamma och pappa pratar som de alltid har gjort och de är fortfarande glada över att vara i Sverige.
Han går iväg och muttrar något att jag i alla fall inte är någon äkta svensk. Jag ser efter honom. Vad spelar det för roll? Om jag har bott här i hela mitt liv är det detta jag känner till. Tyskland är som en hägring och staden där min far är född i ligger förresten i Polen nu.