Hur tänkte ni TV4? Om förebilder i media.

Hur tänkte TV4 när de på bästa sändningstid visar programmet Expeditionen med en rad kändisar som ska bestiga berget Lobuche Peak i Nepal? Hur gjorde de urvalet av deltagarna? Och varför är Mikael Persbrandt med?

Jag vet att media alltid vill jobba med kontraster och förstår att om det är en snäll och en elak person med i programmet så det blir dynamik. Men borde inte TV4 tänka på att de människor som visas upp i dessa sammanhang faktiskt är förebilder för oss andra. Att ha med Mikael Persbrandt i ett program där han får visa upp sig och bre ut sig som det praktarsle han är, är så beklagligt. Egotrippad och uppfylld av sin egen storhet och med ett beteende som en gammal missbrukare vandrar han svärande genom programmet och får dessutom betalt för det. Varför ska vi tittare behöva se och höra på den karln? Vad är det som svensk media tycker är så fantastiskt med Mikael Persbrandt? Ser de inte det jag ser? Att han är en elak missbrukarpersonlighet som innerst inne är som ett litet självupptaget barn?

För några år sedan lyssnade jag på hans fru (eller är det sambo) Sanna Lundell. Hon berättade om varför hon som medberoende till två alkoholiserade föräldrar valde en man med samma problematik. Men hon berättade också att hon brutit med mannen, Mikael Persbrandt och att hon nu frisknade till på egen hand. Vi som lyssnade på henne tyckte att hon var stark och önskade henne all lycka.

Nu är jag beredd att tro att deras separation var en PR- kupp för att hon skulle få sälja bok och hålla föredrag. Enligt skvallertidningarna bor Lundell och Persbrandt ihop igen och allt är så bra. Det är bara det att karln har ju inte ändrat sig alls. Att Persbrandt dessutom gör reklam för ett spelbolag gör mig ännu mer fundersam om hur det står till med Sanna Lundells insikter om medberoende. Inser hon inte att spelberoende är ett missbruk? Var finns etiken och moralen? Eller är det viktigast att vara känd och tjäna mycket pengar?

Persbrandt är lika odräglig som han alltid har varit. Jag trodde att utvecklingen gått längre och att denna typ av man skulle bojkottas av programmakarna.  Är det verkligen såna människor som ska visas upp på bästa sändningstid? Nej, det bästa TV4 skulle kunna göra är att skicka Mikael Persbrandt till en psykolog.

Ljuvlig singeljul

Julen närmar sig och som på beställning börjar media och speciellt Nyhetsmorgon på TV4 tjata om hur synd det är om alla som är ensamma över julhelgen. Jag håller inte med. Vi som lever ensamma är väl inga offer? Julen blir vad man gör den till. Och om man inte är svårt sjuk så finns det mycket att berika julhelgen med. Här följer mina tips:

1. Bjud hem någon eller några.  Varför kan inte den som bor ensam ta egna initiativ?

2. Fixa julmaten och vinet du gillar och njut av att du får se alla program på TV som just du vill se.

3. Passa på att motionera under juldagarna. Har du tur finns det snö och du kan åka längdskidor. Annars går det bra att jogga eller promenera även om det är halt. Skaffa broddar till joggingskorna (säljs på sportbutiken) eller till dina vinterdojor (finns på apoteket) och ge dig ut i naturen. Finns det något utegym så kör ett pass även där helt gratis. Har du inget utegym i närheten kan du ladda ner någon av de  gratisappar som finns. Jag har en som heter Seven minutes. På bara sju minuter kör du igenom hela kroppen och får garanterat träningsvärk dagen därpå. Gillar du inte promenader och styrketräning? Kolla om simhallen är öppen. I vissa kommuner kan man bada både på julafton och annandag jul.

4. Gå i kyrkan. Julhelgen är högsäsong för kyrkorna. Där tas alla emot med varm hand. Har du gått ur kyrkan? Du är välkommen ändå. Se programmet på www.svenskakyrkan.se

5. Besök någon som är sjuk och ensam. Ring ålderdomshemmet/sjukhemmet/flyktingförläggningen och fråga om de behöver en volontär. Har du tur får du vara tomte.

6. Ta kontakt med någon frivilligorganisation och hjälp till med julfirandet för hemlösa. I Stockholm finns Stadsmissionen.  Där får du uppleva det som är det viktigaste budskapet under julen; att få ge.

7. Anmäl dig som hund- eller kattvakt. Annonsera på Facebook. Säker finns det någon som blir överlycklig av att just du ställer upp och passar hunden eller katten. Ett djurs sällskap är ibland bättre än en människas. Fråga mig jag har provat.

8. Låna hem några bra böcker från biblioteket och gör julhelgen till en läshelg. Inte dumt alls att få fly in i en roman.

9. Se på film. På juldagen är det filmpremiärer. Unna dig en biobiljett.

10. Skriv en saga, en novell, en dikt eller en början på en roman. På tre dagar hinner du, om du är ostörd, ganska långt.

11. Gå på annandagsrea och fynda julklappar till dig själv.

Slutligen, glöm inte att julen bara är tre dagar med en massa ståhej. Det finns miljarder människor som aldrig firar jul. Var glad över att du slipper handla onödiga julklappar och göra dig till för människor du kanske inte ens gillar. Gör det du känner för och och ha en underbar GOD JUL.

 

 

 

 

 

Fröken med guldglans

Så fick jag efter många års slit som lärare lite guldglans via en elev som jag hade 1982-1985 på Fittjaskolan. Skådespelaren Dragomir ”Gago”  Mirsic showade i programmet Klassfesten TV4 där han tävlade mot Magdalena Forsberg. Naturligtvis vann Gago. Något annat hade jag inte väntat mig. Han var redan som trettonåring en idrottskille som var mycket tävlingsinriktad och med nerverna på rätt ställe.

I programmet fick jag frågan om varför Gago var med i elevrådet. Jag svarar något om att han ville ha rättvisa och så var det, men ett svagt minne om en strid om något pingisbord har efter programmet gjort sig påmint. Kanske var det så?

I alla fall var det mycket roligt att återse min första klass. Att de numera är stabila vuxna med bra jobb och familjer är skönt att veta. Kloka människor var de redan då på åttiotalet.

När programmet spelades in i våras fick jag frågan om jag någon gång var orolig för Gago. Nej, svarade jag. Han var en idrottskille med rätt inställning till livet. Såna klarar sig alltid. Och det har han ju gjort med råge trots att han i några år var lite illa ute.

Den energi och kraft som fanns hos eleverna i Fittjaskolan på åttiotalet har jag sällan stött på under mina trettiofem år som lärare. Roligt att en av dem blivit en superkändis och ännu roligare att jag fick vara med på ett hörn.

Sist jag syntes i TV – rutan var just 1982 eller om det var 1983. Då pratade jag om hur viktigt det är att ha flytväst när man paddlar i programmet Anslagstavlan. Tyvärr ägde jag varken TV eller video på den tiden så hur jag tog mig ut i rutan då vet jag inte, men man kan säga att cirkeln är sluten nu trettiofem år senare när jag får några sekunder of fame i programmet Klassfesten.