Den store Attilas hämnd

Man ska inte önska livet ur någon som jag gjorde i ínlägget nedan för det straffar sig direkt. Bara nio timmar efter att jag skrivit om vad jag har lust att göra med den där ungraren som figurerat i mitt liv alldeles för länge drabbades jag av Montezumas hämnd eller kanske rent av den store Attilas hämnd. I alla fall sprang jag mellan sängen och ett visst ställe i skytteltrafik, fick hög feber och mådde rent ut sagt för djävligt. Efter att ha intagit dr Heumanns akutpiller står jag upprätt igen och lovar nu att för alltid att bara tänka goda tankar om allt och alla. 

Hur var det nu… gott ger gott och ont ger ont. Ungraren får nog sitt straff ändå utan att jag använder kulsprutan.

En kommentar till “Den store Attilas hämnd”

Kommentarer inaktiverade.