Lars Ohly och jag

Igår kväll fick jag tillfälle att undra  vilket hemskt brott jag hade begått eftersom jag förärades med att Lars Ohly kom och satte sig bredvid mig på tunnelbanan. Först tänkte jag ta tillfället i akt och tala om för honom att här satt en människa vars familj drabbats hårt av den där kommunismen och socialismen som han i hela sitt liv talat så varmt om, men så upptäckte jag att han satt och läste. Svensklärare som jag är glädjer jag mig alltid väldigt mycket när folk läser böcker och så gjorde jag också igår. När han skulle gå av såg jag att han läste ur en bok av Hertha Müller. Där finns det säkert massor att lära om hur kommunistsystemet behandlade vanligt folk. Lars Ohly får i uppgift att läxa upp alla vilsna själar i partiet som inte har fattat hur illa det var där bakom muren och jag hoppas på att det går att lära gamla hundar att sitta. Hur skulle det annars gå för Lars Ohly och hans parti och för mig?

2 reaktioner till “Lars Ohly och jag”

  1. Om du frågar mig… eller oavsett om du frågar mig… så tror jag att han hade Herta-Müller-boken i handen bara för att impa på folk. Jag ska nog också börja med det knepet, då kanske blir tunnelbaneresorna mera spännande.

Kommentarer inaktiverade.