Religionsundervisningen i fokus

Det är intressant att Skolverket efter så många år äntligen ser över hur undervisningen i religion utövas på våra gymnasieskolor. Och vad kan vara bättre att skriva om när man som jag, just nu, vaktar ett prov i religion.

Skolverket konstaterar att det finns lärare som inte tar upp alla religioner i undervisningen och att många lärare dessutom undviker att låta eleverna diskutera känsliga ämnen.

Själv har jag alltid ansett att just religionsundervisningen är till för att få eleverna att ifrågasätta, men också att förstå de olika religionerna för att på så sätt minska fördomar och rasism. MEN, hur lätt är det att ha en diskussion i ett ämne där eleverna knappt kan någonting? Och hur mycket tid har man på sig för att lära dem någonting?

Kursen, Religion A  är på 50 poäng. De flesta skolor lägger ut kursen på c:a 40 timmar. I realiteten blir kursen i sämsta fall på 35 timmar eftersom det alltid läggs ut någon idrottsdag eller studiedag i efterhand + att man som gymnasielärare inte får någon vikarie om man är sjuk. Man har alltså 35 timmar på sig att lära eleverna något om alla religioner. Lägg därtill att det sitter 32 elever i klasserna vilket bara det gör en diskussion ganska ohanterlig. 

Ibland hinner man faktiskt inte med allt som lärare. Dessutom har jag under mina trettio år som lärare bara fått två tillfällen att vidareutbilda mig. En gång lyssnade jag på Jan Hjärpe en eftermiddag. Jag tror det var på 80-talet och en gång på 90-talet var jag med på en heldag om New Age ute i Vallentuna. Visserligen tillhör jag de lärare som läser en hel del själv och ofta gör studiebesök på religiösa platser på min semester, men i alla fall. Visst borde det finnas fler tillfällen för ämnesfortbildning under trettio år? Det satsas det emellertid inte på i svensk skola utan vi tillbringar istället många studiedagar med att diskutera allmänna skolproblem, oftast de samma år ut och år in.

Nu kan man, om man är finurlig, göra prov med frågor där eleverna får tänka efter själva OCH  man kan göra studiebesök där eleverna får träffa människor som utövar andra religioner. Om det finns pengar vill säga. För även studiebesök på religiösa institutioner kostar pengar. Mina klasser besöker nästan alltid judiska museet (500kr/ klass) till exempel. Detta för att det i yrkesklasserna finns väldigt många fördomar om judar. Helst skulle jag vilja göra mängder med studiebesök, men den enda som ställer upp gratis är prästen i församlingen och ibland blir han den enda utifrån som eleverna träffar. För vissa terminer är det köpstopp och då får vi inga pengar alls till att förgylla undervisningen. Istället får man försöka få eleverna att fundera på olika frågor.

Här är några frågor  mina elever klurar på. Vad skulle du ha svarat?

Du är idrottslärare på en högstadieskola. I en av klasserna finns det tre muslimska flickor. Två av dem är aldrig med på idrotten. När du frågar dem svarar de att de inte får vara med p.g.a. sin religion. Vad gör du?

Förklara vad ahimsa betyder och ge exempel på hur det utövas i världen.

Vad kan det bero på att judar så ofta utsätts för förföljelser? Ge minst tre förslag på hur man kan motverka antisemitismen.

Och så en favoritfråga som ser lite olika ut beronde vilken religion som avhandlas: En flicka och pojke blir kära i varandra. De tillhör olika religioner (eller kaster om det handlar om hinduismen). (Här ges naturligtvis exempel på vilka) Familjerna motsätter sig äktenskap och hotar med utfrysning. De kommer till dig för att få goda råd. Vad säger du?  Vilka olika alternativ finns? Vilka blir konsekvenserna beroende på hur de väljer?

Sen kan man alltid diskutera genusperspektivet i de olika religionerna. För handen på hjärtat, våra världsreligioner är alla av män för män, om man inte vill inse det har man väldigt stora skygglappar på sig.

3 reaktioner till “Religionsundervisningen i fokus”

  1. 😉
    På fråga ett svarar jag att de MÅSTE vara med för att få betyg i ämnet. Eller snarare jag ordnar ett samtal med föräldrarna och förklarar att de behöver vara med för att få betyg. Det finns ingen lagtext i SVerige som säger att man ”slipper” idrotten för att man är muslim eller något annat. Samma regler gäller för alla som går i skolan. Rättigheter och skyldigheter.
    Men man kan visa gympasalen och berätta att de inte behöver vara avklädda utan kan ha alla sina slöjor o hellånga kläder på sig (det finns särskilda baddräkter för muslimer också, o många flickor löser det hela med att bada i cykelbyxor och t-shirt). Man kan också låta eleverna duscha hemma om omklädningsrummet är ett problem.
    I många fall handlar det om missförstånd.. o även svenska tjejer försöker smita undan gympan genom att ha mens flera veckor i rad..

    Ta reda på VAD som är den springande punkten. Och var PÅLÄST. Det finns motargument, ur Koranen – bara man vet vad man ska citera…

    Jag rekommenderar denna kvinna som föreläsare till skolan – hon var fantastisk!

    http://www.sherefay.se/cake/

    Jag vet inte heller om jag håller med om att ALLA religioner är av män för män. Buddhismen tycker jag verkar vara en human religion, utan vidare avarter.

    Mitt förslag för att sprida kunskap om olika religioner är att ”låna” elever från vuxenutbildningen – ”rätt” elever kan nog förklara mycket och då får man även ett ansikte/ en människa – och jag tror att det är det viktigaste när det gäller kunskap om minoriteter. Att det faktiskt gäller människor och inte teorier.

  2. Jättebra svar. MVG!Fast buddhismen gillar inte homosexuella och den leds av män och det är män som är i fokus. Tyvärr. Det viktigaste jag lär ut är att alla religioner faktiskt vill lära människorna att leva tillsammans på ett föredömligt sätt.

  3. Japp, det är inte religionen, utan utövarna, som bör vara i centrum…

    Alla rörelser består av individer – det finns kvinnor med slöja som INTE är förtryckta, och det finns både kristna och buddhister som är homofoba (respektive ICKE homofoba) – man får passa sig för att GENERALISERA ;))

Kommentarer inaktiverade.