Ända sen vi kom hem från semestern har vi oroligt tassat runt och undrat om livet här hemma någonsin skulle bli som förut. Allt medan vår Molly suttit i buren och surat. När vi försiktigt och kärvänligt närmat oss henne har hon gått till attack och anfallit. Inga puttrande svar när man ropat hennes namn, inga flygturer i rummet och inget kel med näbb mot öra eller mun.
Men i fredags när jag kom hem hade dottern ställt buren på köksbordet och när jag glatt hälsade så fick jag ett försynt svar tillbaka. Snabbt stängde jag alla fönster, öppnade buren och äntligen kom Molly ut i öppningen och där satt hon som en annan matrona och följde mig med blicken medan jag stökade runt i köket. Radion spelade schlagers och både Molly och jag sjöng med.
Så gav hon sig, efter två veckors surande ut på en flygtur som slutade med en kraschlandning på golvet. Jag tog på mig rollen som fågelmamma igen och fick skrockande upp henne på handen. Med huvudet på sned talade Molly om för mig att den stora mängden hirskolv hon konsumerat den senaste tiden gjort att hennes figur blivit matronans istället för den dansanta ungmöns. Vi pratade om det , Molly och jag och sen fick hon sitta på min axel medan jag kokade te och under tiden pillade hon försynt och kärleksfullt i mitt hår och på min örsnibb som en tafatt älskare.
Efter kärleksförklaringen satte hon sig åter i burens öppning och följde med spänning allt som hände runt henne. När sambon kom hem böjde han sig ner och hälsade på henne och fick en puss på näsan.
Äntligen kan vi andas ut och sova lugnt om nätterna. Molly har förlåtit oss för att hon fick vistas i ett hus fullt av katter och hundar medan vi var i Ungern och jag är säker nu. Hon älskar oss igen. Vilken lycka!
Ja, det är ÅKTA lycka!! /Mor
Det är häftigt att se att de har känslor! Skönt att ni blivit förlåtna! 🙂
Och Molly är alltså en undulat? En viktig person i hushållet med andra ord.
Hade en gång tio stycken samtidigt. Lite Hitchcocks Fåglarna, fanns det sådana som tyckte. 🙂 Inte jag, dock.