Månad: februari 2009

:-)

Jag har haft ett jobb på en myndighet i en månad. Mina elever har haft vikarie. I går mötte jag några av mina elever när jag passerade skolan. ”Är du tillbaka?” frågade de med glada miner. ”Jag är bara på besök, men jag kommer på fredag”, svarade jag. ”Vad bra!”, utbrast de. ”Men vikarien har väl varit bra?”, frågade jag oroligt. ”Jo då, svarade de och fortsatte, ”men det är något speciellt med dig. Vi har saknat dig.” ” Jag har saknat er också”, erkände jag. 

Måste jag skriva att jag gick leende därifrån? Det ska bli skönt att komma tillbaka i morgon, för att sitta på kontor är inget för mig i längden.

Groupieliv och helvete

Nej, det är inte helgens prao som världens äldsta groupie åt bandet Bad influence som gjort att jag inte bloggat på några dagar. Inte heller efterfesten som höll på till halv sex på morgonen utan det faktum att någon har sabbat internetuppkopplingen till min dator. Nu skrivs detta på lånad dator och den skyldige må brinna i helvetet eller något annat hemskt, fast jag är gammal nog att veta att jag inte behöver önska att det går dåligt för någon som gjort mig illa utan vet att han får sitt straff i alla fall. Gott ger gott och ont ger ont…

In i dimman

Jag sprang rakt in i dimman i förmiddags och njöt av fukten, bäckens porlande och några fåglars kvittrande. Det kommer en vår även i år, var så säkra. Och trots att det varit lite si och så med löpträningen på sistone så gick det förundrandsvärt lätt. Kanske berodde det på att det på vissa håll var is, där jag fick sakta ner och på ett par ställen till och med gå.

Väl till mods laddar jag nu för kvällens äventyr som inte blir schlagerfestival för min del utan en studie i svensk fylla och groupieliv.

I framgången prövas vännen….

En bekant till mig har länge befunnit sig i populärmusikens bakvatten. Ni vet, han var en sån där musiker som fanns i bakgrunden, som hankade sig fram med musikjobb och fick taskigt betalt. Nu har han slagit igenom med sitt band, tjänar ganska mycket pengar och säljer en hel del skivor, ger konserter och hörs på radio. Det är då vännerna prövas på riktigt. Det är då det visar sig vilka vänner som kan glädjas över hans framgångar och vilka som är gröna av avundsjuka. Plötsligt ”känner” han sina vänner på ett annat sätt. Några har inte hört av sig en endaste gång och sagt grattis, andra har surt sagt:  ”Det där är väl inget märkvärdigt.” Ett par har till och med baktalat honom, men så finns de där som sagt grattis och glatt sig över hans framgång. Nu vet han vilka som är hans riktiga vänner. ”I nöden prövas vännen och i framgången ….”