När man föreläsar på Natur och Kulturs lärarträffar är det bara lärare i publiken. Därför noterade jag med stort intresse att det var några som hade svårt att slita sig från bordet där vinflaskorna stod och en dam i Stockholm sågs t.o.m. hälla ihop slattar från övergivna glas. Hon vinglade betänkligt när hon tog sig ut från Jonas Hassen Khemiris föredrag.
Alla Tacklahäften som fanns i montern utanför föreläsningssalen försvann, trots att säljaren som stod där sa att det bara var blädderexemplar. Om någon ville ha ett exemplar fick de beställa. De stals dock när säljaren vände ryggen till. Något ex av Dick Harrisons tjocka, bildrika och dyra bok stals på varje ställe vi var på. I Malmö försvann tre stycken spårlöst när säljaren inte var uppmärksam.
Man kan tro att lärare som ständigt är förebilder för den uppväxande generationen skulle vara mer ordentliga och skötsamma än resten av befolkningen, men de är som folk är mest konstaterade jag. Och det borde jag ju veta efter snart 27 år i yrket.
Ja, så kan det vara. Men varför skulle lärare vara bättre (eller sämre för den delen) än andra? Möjligen lite tråkigare 😉 men det jobbar vi på!
Ja, vad ska man säga? Jag blir lite rosa om kinderna när jag läser detta. Å andras vägnar. 🙂
De flesta människor är som folk. Har jag märkt.
Jobbade som bibliotekarie i en skola en gång. De som var mest hopplösa på att lämna igen var lärarna.