Jag är som bekant sportfåne och har så varit i princip hela mitt långa liv. Jag har ägt och äger många olika sportskor och jag skulle aldrig utöva någon sport i ballerinaskor.
Att då få en dotter som är ganska ointresserad av idrott och vägrar sätta på sig schyssta sportskor och går till idrottslektionerna i ballerinaskor har varit en prövning. Nu kanske den prövningen är slut.
Jag vågar inte hissa flaggan än, men under året har jag märkt av ett växande intresse för att utöva sport från dotterns sida och hon har börjat besöka träningen på kanotklubben lite då och då. När vi var i fjällen åkte hon 27 km längdskidor en dag, vilket är betydligt mer än hon har åkt på en hel vecka de andra åren vi har varit där.
Och nu mina vänner, har undret skett. När vi häromdagen befann oss i en galleria med en mängd fantastiska butiker frågade hon om jag inte kunde köpa löparskor till henne för nu när vi bor i den vackra förorten skulle hon gärna vilja börja jogga. Hurtbullemamman i mig jublade och glatt slängde jag upp 799 kronor för ett par snygga adidas.
Nu lär i alla fall dotterns gympalärare bli nöjd när han slipper att se hennes ballerinaskor på fotbollsplanen, i joggingspåret eller på orienteringsbanan.
Och jag har faktiskt svårt att sluta le.
plötsligt händer det 😉
svar: mjo, så kan man kanske oxå se på d 🙂
Hoppet lever om barnen 😉
Det är inte lätt att bli profet i eget land. Jag veeeet! Glad Påsk!