Långfärd

Jag har paddlat långfärd! Det var trettio år sedan sist. Då 1980, hade väninnan och jag med oss några grabbar som vi blev  förbannade på efter några dagar. Därför paddlade vi från Björkö till Brunnsviken i ett svep utan karta eller sjökort. Den här gången paddlade vi för säkerhets skull iväg utan karlar för jag tror inte att jag orkar paddla åtta mil i ett svep längre.

Istället paddlade vi från Nynäshamn till Landsort. Dock med ett stopp på vägen för bad och lunch. På Öja tältade vi på öns norra udde och fick sällskap med några trevliga får istället för män . Inte alls illa!

Vid den lilla norra hamnen som låg någon kilometer från vårt tält hyrde vi cyklar och trampade till byn där vi gick på skulpturutställning, kollade in fyren, kapellet och köpte glass. Sen trampade vi tillbaka, lämnade cyklarna, besteg ett berg och hittade en jättegryta. Nöjda paddlade vi utefter Torö bort mot Rastavikarna där vi gjorde nästa stopp.

På Öra tältade vi sista natten. Där fanns både en fin sandstrand, blåbär och kantareller som förgyllde vår tillvaro. Väninnan agerade brandvakt då två dårar (män såklart!) gjorde upp eld trots att eldningsförbud råder. Den ena var berusad och släckte efter att vi påpekat att det var farligt att göra upp eld en halv meter från en tall. Den andre mannen som såg ut som en som pumpat alldeles för mycket på gymmet och även glömt sin hjärna där, påstod att han var brandsoldat och visste vad han gjorde. Väninnan sa då åt honom att om han var brandman skulle han väl föregå med gott exempel och efter det släckte även han sin brasa och vi kunde sova lugnt den natten.

Hem till Nynäs paddlade vi i regn och blåst, men vi klagade inte för solen sken ju alla de andra dagarna.

Författare: monika_thormann@hotmail.com

Författare. Visa alla inlägg av monika_thormann@hotmail.com