Nej, jag är inte död, deprimerad eller sjuk om det nu är någon läsare som undrar varför jag inte skrivit på länge. Däremot har bloggen fått ett nytt utseende och därmed en mängd nya funktioner. När jag numera skriver ett inlägg finns det allt för många ikoner att klicka på. Att skriva ett blogginlägg är inte lika lätt som förut och det tar längre tid.
Och tid har jag som lärare inte så gott om så här i slutet av terminen. Det är mängder med prov som ska rättas och betyg som ska sättas och sen kommer ju alla de där eleverna som man knappt sett under terminen galopperande och undrar vad de kan göra för att bli godkända. De flesta får ett: ”Sorry, du skulle varit närvarande”, till svar. Med de som varit där till hälften har man som lärare skyldighet att hjälpa till ett G trots att de själva valt att ligga hemma i sängen, jobba extra, måla naglarna, meka med motorcykeln, spela datorspel eller hänga med den arbetslösa killen/tjejen istället för att gå i skolan. Så nu tenteras det och rättas till förbannelse.
När man har barn har man fördelen att också lära känna barnens kompisar. Dottern har några roliga som startat en ny blogg. Den handlar om en nyckel, en enträgen vaktmästare och en skola som inte förstår sig på komik utan tar allt alldeles för seriöst. Kämpa på killar! Ni är roligare än de flesta komiker i svensk television.
Hälsningar från en som alltid försöker att ta lätt på saker och ting i livet.
Jaså är det så krångligtatt ta sig in för ett inlägg? Jag flyttade ju till aftonbladet och har enbart sporadiska inlägg på gamla Metro.
Men du – tar lätt på saker och ting – är det verkligen så. Du verkar engagerad i livets mesta. INtressant analys på det där med elever inför examen. JAg har ett barnbarn av nio som inte lägger någon större möda på studier, men likväl tror att han ska komma in på universitet. Det är mest datorer och spel, rycker på axlarna och släpar med benen. Det straffar sig…
Man kan ta lätt på rätt saker. D.v.s. m,an väljer sitt engagemang. Jag löser de problem som uppstår med t.ex. elever medan många av mina kollegor väljer att gnälla och skälla och göra problemen större än vad de är. Sen bryr jag mig inte om allt hela tiden. Jag gör sporadiska tillslag och tycker att människor som strider om allt är jobbiga. Det är meningen att vi ska må bra här på jorden och vara glada. Det är jag oftast. Hoppas att du är det med annars får man se till att bli det. Det är bara man själv som bestämmer sina tankar.