Sonen, jag och massor av människor. Som vanligt möter han en hel del han känner. De hälsar och jag blir presenterad som mamma. Vi rör oss i folkmassan. Det kommer fram en snygg kvinna. Hon hälsar på sonen och säger: ”Det var du som tog bilderna på mig.” och han sverar att det var det. Så sträcker jag artigt fram handen och presenterar mig som mamma och kvinnan ler och säger att hon heter Kajsa. Vi går där ifrån och jag säger till sonen att henne känner jag igen. Han ler finurligt, vi går några steg till och jag säger: ”Shit! Var det Kajsa Grytt?” Ja, det var det.
