Som religionslärare har jag år ut och år in tjatat om hur Gud valde Abraham till sin bundsförvant och hur hans folk sedan blev ”det utvalda folket”. Dessvärre har jag aldrig riktigt förstått hur det känns att vara utvald, men nu vet jag!
Flera gånger detta år har nämligen tidningen Connoisseur hamnat i mitt postfack, adresserad till mig. För er som inte känner till tidningen (det gjorde inte jag och avfärdade den först som jobbig reklam) kan jag citera följande:” Connoisseur distribueras till de 37.000 personer i landet som har en deklarerad inkomst över 1,2 miljoner samt 4500 individer som får magasinet på grund av en personlig förmögenhet överstigande 5 miljoner. Totalt 41 500 ex.”
Nu förstår jag att ni redan tappat hakan av förvåning. Forever young bland de 41 500 rikaste personerna i landet! Det visste ni inte, eller hur? Fast jag måste erkänna att jag kände inte heller till detta. Jag var totalt ovetande om att jag tillhörde de rikaste svenskarna. Varför slavar jag fortfarande som lärare? tänkte jag direkt och började leta efter min chefs telefonnummer för att säga upp mig. Och varför har jag inte råd med bil? Och hur var det nu på semestern? Visst var det jag som våldgästade vänner både i Cornwall, London och Stockholms skärgård? Och var det inte jag som nyligen gladde mig åt 552 kronor i royalty? Jo, det var det. Så nu undrar jag precis som ni hur jag hamnade på Connoisseurs lista?
Efter att ha grunnat på det hela en stund anar jag att det har att göra med en såld lägenhet och någon på Skatteverket som gjorde fel. Men, tack ändå för tidningen. Att fly in i en annan värld en stund är alla väl förunnat. Nu vet jag allt om Breitlingklockor och äkta Rolex och om slott och herrgårdar och dyra viner. Fast ska jag vara ärlig tror jag fortfarande på att det är viktigast att man kan klockan, har någonstans att bo och har rent vatten att släcka törsten med.
