Jag besökte Café Opera i fredags. De bjuder in till After Work från kl 17 på fredagar och väninnan och jag hade hört att det var för folk i vår ålder. Som singel gäller det att hitta tillfällen då man möter likasinnande så vi hastade dit. Det var tjugofem år sedan jag var där sist. Då fanns det många bord i restaurangdelen och det var trevligt att sitta i burspråket vid de höga ljusa fönstren. De var borta nu eller i alla fall mörklagda. Stora svarta gardiner hängde för alla fönster och lokalen hade fått ett antal nya barer.
Musiken var från 70- och 80-talet vilket passade oss eftersom det var då man svängde sina lurviga numera epilerade ben som ivrigast. Vi köpte varsin öl, ställde oss vid ett ståbord och försökte prata. MEN det gick inte! Musiken dånade alldeles för högt. Ibland var det svårt att urskilja vilken låt som spelades. Bara basen hördes dunka i lokalen som en stångjärnshammare. DJ:n var i vår ålder och uppenbarligen helt döv. Förmodligen kunde han inte uppfatta något annat än basljudet.
Vi dansade en stund, några karlar försökte säga något, men att konversera var lönlöst eftersom musiken spelades alldeles för högt. Efter två timmar gav vi upp och gick därifrån.
Sorry Café Opera. Ni missade just två glada fredagskunder. När vi kom utanför förstod vi att vi inte var de enda som klagade på oljudet. Flera röster hördes säga: ”Skönt att komma därifrån. De spelar alldeles för högt!”
