Inte ett dugg förvånad – Pisaundersökningen

Resultatet från Pisaundersökningen har kommit och jag är med trettioett års erfarenhet av undervisning inte ett dugg förvånad.

Det hände något 1993 när Görna Persson bestämde att skolan skulle styras av kommunerna. Då blev det plötsligt viktigt för varje kommun att utnyttja (skolans) kommunens lokaler maximalt. Skolsalar fick inte stå tomma. De skulle vara i bruk hela tiden. Från att varje klass haft ett hemklassrum på gymnasiet/att skolan haft ämnesklassrum började man nu blanda och ge. Alla började byta salar med varandra. Eftersom salarna numera ska utnyttjas varje minut och inte får stå tomma kläms alldeles för många elever in i skolan och det skapar kaaos. Lärare byter sal i ett och elever hittar knappt till sina salar. Att inreda ett klassrum med tavlor, växter, böcker är ett minne blott på gymnasiet. Dessutom försvann de gemensamma rasterna i sparivern. Och med dem det naturliga dagliga pedagogiska samtalet. Nu kan man jobba på samma skola i ett år utan att se skymten av varandra.

I början på nittiotalet, före Göra Persson, hade en elev tre timmar svenska/vecka. Grupperna var mindre, takten lägre och som lärare hann jag se och bry mig om alla elever. Nu förväntas elever att läsa mycket själva hemma, vilket alla inte klarar av, En 100 poängs kurs på gymnsiet har inte längre 100 timmar utan det läggs ut 84. Det innebär att eleverna ska studera minst 16 timmar på egen hand och i skolan kan man utnyttja lärarna mer, d.v.s. en lärare får nya (fler) grupper att ta hand om vilket givetvis gör att kvaliteten sjunker. Har man som lärare 90 prov att rätta istället för 60 får man mindre tid till att förbereda lektioner och bekymra sig om de elever som halkat efter.

Sparivern på framförallt gymnasieskolan har gått för långt. Omkringpersonal saknas. En lärare är samtidigt vaktmästare, tekniker, skolmatsalsvärdinna, rastvakt, , kurator, syo, sekreterare och städpersonal. Nu för tiden lägger vi lärare t.ex. ner massor av tid till att administera och fixa med datorer istället för att ägna tiden åt våra elever. En klantig organisation på skolan gör dessutom att olika administativa system inte synkar med varandra. Vi fyller i frånvaro på Skola 24, omdömen på skola24 och betyg på Hanna. Resultaten från de nationella proven ska bokföras på minst tre ställen och när någon elev har varit frånvarande för mycket ska vi som lärare dra in studiebidraget. Då ska Skola24 kollas, blankett skrivas ut från Fronter och lämnas vart? Ja det vet vi för det mesta inte eftersom rutinerna ändras hela tiden. Informationen läggs dessutom ut på olika ställen på Fronter. Ibland måste man vara detektiv för att hitta den. Eller också kommer informationen via mejl.  Detta vet man aldrig, det är en enda röra. Och till besvär när man letar efter informationen.Vem sålde in Fronter till skolan? Detta användarovänliga program borde aldrig fötts än mindra handlats in.

Att man dessutom ändrat betygssystemet två gånger på relativt kort tid är en katastrof. Istället för att få välbehövlig fortbildning i våra ämnen och bli bättre pedagoger har vi lärare suttit på våra studiedagar i flera år och tolkat Skolverkets flummiga kriterier. De nya som kom nyss har tack ock lov varit tydligare och bättre, men det läggs ner alldeles för mycket tid på detta istället för att ge oss lärare inspirerande utbildning så att vi kan utveckla oss själva och så småningom eleverna.

Ja det finns mycket mer att berätta om skolan i Sverige som är på väg utför, men det får ni läsa om en annan gång.

Författare: monika_thormann@hotmail.com

Författare.