Månad: september 2014

Jag oroade mig hela vägen in till stan. Skulle jag känna igen honom? Vi hade inte setts på 40 år! Så stod jag där på torget och spanade, lite nervös. Och där stod han ju! Lika långa ben som förut, kisande ögon och glad mun. Håret lite grått vid tinningarna och en och annan rynka, men annars precis som förr.

Lunchen blev trevlig. Minnen blandades med nutida händelser om jobb, fritid (mycket paddling) och barn. Och tänk att han sa att min pappa hade betytt så mycket för honom när han var 13-14 år. Det kunde man ju aldrig ana då på 70-talet att någon gillade min småknäppa farsa, fast jo förresten han var nog ganska gubbigt cool (farsan alltså).

Så skildes vi om löften att träffas lite oftare än vart 40:e år och jag åkte t-banan hem med David Bowie i lurarna och tänkte att livet går i cirklar och ibland tangerar någons cirkel vid min cirkel och då möts vi.

Om du trodde att svensk kommunal skola har fått en mängd pengar bara att våra politiker har lovat det så kan jag tala om att det är fel. Det mesta talar för att det är precis som jag skrev i dikten ”Den slutgiltiga lösningen”. För säkerhets skull publicerar jag den en gång till här nedanför.

Läs  Cillas blogginlägg om biblioteket på hennes skola så förstår du hur det är. Att hela svenska folket vet att man nu ska satsa på läsning i skolan tycks inte hjälpa ett dugg. Istället för att anställa fler bibliotekarier som jobbar för att få ungarna att läsa mer så skär man som vanligt ner. Vi i skolans värld är inte förvånade. I alla fall inte jag som varit med länge.

Den slutgiltiga lösningen

Först avskedade de en vaktmästare

sen fick datateknikern gå

Därefter gjorde man sig av med en skolsköterska, en kurator och en biblioteksassistent

När specialläraren gick i pension ersattes hon av en dator

Tre kamratstödjare förvandlades till en

Nu väntar vi andra på den slutgiltiga lösningen

Jag hade tänkt att städa garderoben den här helgen,

men så sprang jag med tjejerna ute vid Hellasgården och dök i vattnet från bryggan.

Jag hade tänkt plocka i ordning i köksskåpen i helgen,

men så ringde Maggan och vi gick på bio.

Jag hade tänkt läsa all den där litteraturen som ingår i kursen jag läser,

men så sken solen och ropade: ”Kom ut!”

Jag hade tänkt att skriva på den där romanen i helgen eftersom regnet skulle ösa ner,

men så skrev jag ett inlägg på på bloggen istället.

Jag hade tänkt. Jag ska sluta att tänka och fortsätta göra det som faller mig in för det blir ändå aldrig som jag hade tänkt.

Ibland läser man något som beskriver den där saknaden som alla har känt ibland.

https://instagram.com/p/tIhwxGJOBn/

av Frida Ränkesjö

Det finns dagar då jag älskar att vara lärare. I dag var en sån dag.

Vi hade friluftsdag och mina trevliga elever och jag gick en långpromenad i solen, besökte Sinnenas trädgård, fikade på Vintervikens trädgårdskafé, undersökte Alfred Nobels spränggropar och lapade sol vid Örnberget.

Visserligen hade jag en hög prov att rätta på eftermiddagen, men att sitta i soffan hemma gör det faktiskt lite roligare.

Nu hoppas jag på fler dagar då jag kan älska att vara lärare.

Ibland säger en dikt mer än ett långt pratigt blogginlägg.

Är du en förste-, andre-, eller rent av en tredjelärare? I dag gästbloggar jag på Dana Jergefelts blogg.

I kväll, fredagen den 5/9 kl 19.30 och i morgon samma tid kan du se Unga Giljotin spela pjäsen Det är synd om papporna på Teater tre på Rosenlundsgatan 12 på Söder i Stockholm. Biljetterna kostar 150 kronor styck och du får många skratt för pengarna.

”Nu ska jag rösta fröken!” sa en av mina elever i dag efter att skolan bjudit in riksdagspartiernas ungdomsförbund  till debatt. Alla elever fick inte plats i aulan, men eftersom vi har en medieutbildning på skolan filmades debatten och direktsändes via skolans hemsida. Jag satt i ett klassrum med elever från två klasser medan kollegan var i aulan med de elever som ville få möjlighet att ställa frågor. Jag trodde att eleverna i klassrummet skulle tröttna att titta på debatten via datorn och kanske fråga om de fick gå hem, men de satt kvar i över två timmar och verkade mycket intresserade. ”Jag hade inte tänkt rösta, men nu ska jag det”, sa en av tjejerna när hon gick. Det hoppas jag att du också gör. Röstar alltså!