Snart kan vi säga tack och hej då till 2020. Överallt läser jag att det var det sämsta året någonsin. Folk är arga, besvikna och fortfarande rädda och ängsliga för att bli smittade av viruset covid-19. Med all rätt kanske, men året då? Var det så dåligt egentligen?
När jag skrollar mig igenom årets bilder ser jag att jag läst kanske 60 böcker, gjort utflykter till fots och med cykel runt stan, varit mer i skogen än andra år, badat, paddlat, mediterat, skrivit, haft många Facebook-möten och träffat barnbarnet. (Jag bestämde mig direkt när pandemin kom på tal att henne ska jag fortsätta träffa en gång i veckan och så har vi gjort. fast vi har varit mycket utomhus.) Arbetsmässigt har jag fått prova på att undervisa på distans vilket jag faktiskt tycker är rätt okej.
Som många andra saknar jag att mingla med folk, äta middagar ihop och att kramas. Fast det har jag gjort ibland ändå.
Utegymmet som jag besökt många gånger under året är okej, men när det regnar oavbrutet i flera dagar lägger stockarna som man ska lyfta på sig några kilo. Det blir tungt och dessutom är det lite enformigt. Ibland behöver man den där glada instruktören som på gruppträningspassen hejar på en så man gör några armhävningar extra. Visserligen var jag med i en armhävningsutmaning på Facebook, så svag är jag inte, men kanske lite uttråkad över att mest träna ensam hela tiden.
Imorgon kväll höjer jag en skål för 2020 som trots pandemi inte var helt bortkastat och säger välkommen 2021. Det kommer att bli bra.
GOTT NYTT ÅR!
