Månad: november 2021

Sju svåra år

Man kan välja hur man ser på livet. Du som har följt den här bloggen sedan starten vet att jag för det mesta är optimistisk. När saker och ting inte blir som jag tänkt har jag ändå lyckats se det från den ljusa sidan. Men ibland är även jag trött och håglös och då känns inte livet alltid så glatt. En sån dag skrev jag den här dikten:

Sju svåra år

Du sa att alla måste uppleva sju svåra år

(precis som när den där spegeln krossades under en hysterisk fest) 

innan det goda livet infinner sig

Jag kämpade i 

sju

fjorton

tjugoen

tjugoåtta

trettiofem

fyrtiotvå

fyrtionio

femtiosex

sextiotre

Och sen dog jag

I ensamhet

Nöjd nu?

Ensamhet

Ofta njuter jag av ensamheten, men det finns tillfällen då jag önskar att jag hade en nära vän, en vän som jag kunde lita på. Tyvärr har jag bara massor av bekanta på Facebook och den där riktiga vännen saknas faktiskt. Jag tror att den har gjort det i hela mitt liv. Vad det nu beror på kan jag ju fundera på resten av livet.

Någon dyster kväll för några månader sen skrev jag den här dikten:

 

I fred

 

Ett helt liv med glåporden

brummande runt mig

som stora hästflugor

begär jag bara att 

få vara ifred

 

Vid det här laget

borde du veta

att jag bär min stolthet

som en tiara

Vissa dagar skaver den

andra dagar gör den mig 

till en mycket ensam stjärna

 

Ur min ensamhet 

kryper snart likmaskarna

De är inget uppmuntrande sällskap