Vi lärare har fått löneförhöjning och det är alltid lika intressant att se vilka chefen har satsat på. Kollegan brukar nämligen skaffa fram en lista med allas lönepåslag. Jag hade i år på mitt utvecklingssamtal med chefen blivit lovad ett extra påslag. Hen var imponerad över det jobb jag lägger ner på att söka stipendium för studieresor med elever och lärare och det fanns som vanligt inga som helst klagomål på min undervisning. Det var han säker på. Dessutom har jag ju tidigare arbetat med både nationella prov och betygskriterier på Skolverket.
Så kom då mejlet med min löneökning. 3%, var det en satsning? Vad gör jag fel som andra gör rätt? Och framförallt vet chefen vad jag gör?
Nej, det vet hen antagligen inte. Hen har aldrig besökt en endaste lektion jag har haft. Faktum är att jag inte har haft ett enda besök från skolledningen på många år. Att jag dessutom inte dricker kaffe är ju bara att beklaga för min erfarenhet säger mig att de som marknadsför sig dagligen i fikarummet alltid får det högsta lönepåslaget. Många är ju väldigt duktiga på att prata vitt och brett om självklarheter som vi andra bara gör utan att knysta ett ord.
Det är bara att inse att jag är ganska usel på att marknadsföra mig själv. Dessutom har jag fel ämnen. De som har naturvetenskapliga ämnen får alltid ett mycket högre lönepåslag än oss som har samhällsvetenskapliga/humanistiska ämnen. Det finns många lärare i svenska och religion som kan söka mitt jobb medan det är brist på bra naturvetare.
För många år sedan arbetade jag på en skola där det gick ganska vilt till på skolans fester. Både rektorn och studierektorn var ganska heta på alla yngre kollegor när det bjöds upp till dans. Vid löneförhöjningen på den skolan fick jag medelpåslaget som vanligt. Min dåvarande sambo undrade varför jag inte fick mer i lön. Jag var ju väldigt engagerad i eleverna och undervisningen. ”Men jag har inte hoppat i säng med rektorn”, blev mitt svar. För så kan det också gå till i skolans värld.
