Ingen går oberörd efter terrordådet i Paris. Ondskan har slagit till igen. Vi förfasar oss och undrar. Hur kunde det ske?
Två unga män jagas.
När jag tittar på nyheterna på TV får jag veta att bröderna, som är franska medborgare, blev föräldralösa och växte upp på barnhem i Frankrike. Genast tänker jag på ett antal Stasispioner i DDR som hade en liknande bakgrund. Är det kanske så att den utan närhet och kärlek i barndomen blir ett lätt offer för sektliknade grupper? Att den som inte fått positiv uppmärksamhet under uppväxtåren gärna lyder en högre makt? Att den som känt sig ensam och övergiven under barndomen suktar efter uppmärksamhet och blir ett lätt offer för en destruktiv organisation? Att en uppväxt i ett utanförskap ger en mentalitet där man hatar istället för älskar?
Vad kan vi ”vanliga” människor göra för att förhindra att terrorn fortsätter?
Det är enkelt, fast svårt. Var och en måste börja med sig själv och fråga sig: ”Vad kan jag göra för ett tryggare, godare samhälle?”
Min kloka vän Eva Robild har skrivit om detta på sin blogg i dag. Tack för inspirationen Eva!
Citatet nedan har jag publicerat på bloggen tidigare. Nu gör jag det igen.
Det är gratis att:
- le
- skratta
- tänka gott om andra
- säga något positivt till en medmänniska
- ge beröm
- erbjuda hjälp
- ha en god vän
