– Nej tack! Jag vill inte prenumerera på tidningen Tara.
– Varför? undrar telefonförsäljaren och rabblar återigen upp det enligt honom helt fantastiska erbjudandet.
Jag berättar vilken usel kvinnosyn tidningen har. De på redaktionen tycks tro att alla kvinnor ständigt lider av PMS, klimakterieproblem, fobier, depressioner, ensamhet efter skilsmässor, ångest, håglöshet, fetma och liknande problem, för det är det enda de skriver om. I och för sig ibland i en positiv anda. Rubriker som: ” Hon tog sig ur depressionen” eller ” Efter makens död var allt svart, men så vände det’ , är inte ovanliga, men ändå. Varför tar man för givet att alla kvinnor är offer, har problem och behöver hjälp?
Det är inte bara tidningen Tara som tror att alla kvinnor är varelser med problem. När mina elever för några år sedan analyserade Aftonbladet visade det sig att de artiklar som handlade om kvinnor handlade om kvinnor som offer. Kvinnorna var våldtäktsoffer, offer för sjukdomar eller för idiotiska arbetsgivare som trakasserat dem så de blivit sjukskrivna. Männen däremot framställdes som hjältar. I artikel efter artikel gick det att läsa om lyckade män som Zlatan, en och annan företagsledare, framgångsrika tränare och snygga artister. De hade minsann inga problem. De var lyckade (vita) män i sina bästa år.
Hallå vill jag skrika! Det är 2015 nu. Var finns artiklar om kvinnor som lever helt vanliga liv utan allehanda problem? Om pojkar får hjältar som förebilder medan flickor får offer som förebilder är det kanske inte så konstigt att det känns som om världen stått still i flera årtionden.
Nä, Tara får inte mig som prenumerant en gång till. Det räcker att jag köpte ett lösnummer i somras som jag inte orkade läsa klart. Jag kände igen varenda artikel. En tidning som upprepar sig i oändlighet och har en cementerad kvinnosyn behövs inte längre.
