”Halt an und denk nach”, sa Hannah Arendt i filmen om hennes liv. Det bör man göra, ofta, tänker jag. Men sen säger Eichmann och flera andra nazister att människan har en officiell själ och en privat själ och som lärare känner jag igen det. Man kan tycka något privat, men som officiell person gör man det man är ålagd. Med det försvarar jag absolut inte nazisterna utan jag tänker att vi alla måste tänka efter när vi ska ta ett beslut. Kan man göra detta på ett annat sätt?
Jag skulle så gärna vilja diskutera filmen om Hannah Arendt med någon. Helst med mina morföräldrar som var födda 1900 och 1904. Som unga bodde de i Berlin och umgicks med intellektuella. Kanske kände de till och med Hannah Arendt.
I filmen om Hannah Arendt på SVT ( Se den om du inte sett den. Den finns på SVT-play.) berättas också om att hon aldrig kritiserade Heidigger som stödde nazismen. När jag ser det tänker jag: ” Ni fattar ju ingenting.” Heidigger var hennes första kärlek. Han var hennes lärare och hon var hans elev. Det är svårt att kritisera någon som man har älskat och någon som betytt så mycket. Det vet nog de flesta. Om inte? ” Halt und denk nach.”
