Varför gnäller du? Har du funderat på det någon gång? Har du tänkt på vad det gör med dig och din omgivning? Inte? Då är det kanske på tiden att du gör det.
Efter ett långt och riktigt skönt sommarlov har skolan börjat igen. Jag har badat, paddlat, vandrat i fjällen, latat mig i många veckor, läst en ansenligt stor hög med böcker och lyssnat på sommarprat. Så kommer jag till min arbetsplats. En gymnasieskola i Stockholm. En ny rektor har vi fått och efter introduktionen känns det riktigt bra. Så går en dag. Och en till. Då börjar de. Gnällmånsarna som av någon anledning alltid finns i lärarkåren. De verkar inte ha en enda positiv tanke i huvudet. De oroar sig för att schemat inte är klart, de gnäller över sommaren som varit för varm och de frossar och riktigt gottar sig i att gnälla och klaga på allt mellan himmel och jord. Vilka tråkiga liv de måste ha.
Redan andra dagen vänder jag när jag kommer in i lunchrummet. Gnällandet runt matbordet kokar och bubblar. Alla som sitter där gottar sig i varandras negativa tankesätt. Jag tar min lunch och går och sätter mig ensam utomhus på en bänk och äter. Och så har det fortsatt. Ensam är alltid bättre än i sällskap av gnällande kollegor.
Visst kan mycket på skolan fungera bättre, men ingenting blir bättre av gnäll. Gör något åt saken, byt jobb eller håll käften, händer det att jag säger. Då blir folk tysta. De känner sig hotade över att de inte finner någon gemenskap med mig i att gnälla.
Allt är verkligen inte perfekt på min arbetsplats, men jag tänker att man måste göra det bästa av situationen och aldrig glömma att vi jobbar med ungdomar som i de allra flesta fall har framtidstro, livsglädje och hopp.
Det finns så mycket att glädja sig åt när du vaknar varje dag. För tänk på alternativet, att inte vakna alls. Snart är vi alla där. Ett liv går ganska fort. Och glöm aldrig att vi är varandras arbetsmiljö. Gör den till ett omfamnande rum att vara i. Gör dig själv och andra glada idag. Imorgon kan det vara för sent.
