”Hur vet man om en karl är 100% rätt?” undrar väninnan. Man bara vet, har jag lust att svara, för det är ju så det är. När man väl träffar den där hundraprocentingen så tvivlar man inte. ”Men hur?” undrar hon och förvänar sig ett ordentligt svar. ”Jo, svarar jag, först måste allt stämma, du ska acceptera det yrke han har, hans familj, hans fritidsintressen, hans sätt att vara, hans vänner och du ska tycka att han är den snyggaste karln du vet. Du ska absolut inte en endaste liten gång tänka att du vill göra om honom. Då är han 50% rätt,” säger jag och fortsätter. ”Om han ska bli 100% rätt ska du också kunna tänka dig att tälta med honom på en öde ö i ösregn i en hel vecka utan att längta efter dina väninnor.”
”Inget mer?” undrar hon.
”Jo, det finns mycket mer”, svara jag. ”Som vad då?” undrar väninnan. ” Han ska vara en ömsint älskare, ha ett glatt humör, vara snäll, vara renlig, klara av allt hushållsarbete själv, förstå dig och tycka att du är den vackraste och bästa kvinnan på jorden och viktigast av allt, är att ni ska kunna göra saker på egen hand utan att han blir sur och försöker styra eller bestämma över dig.”
”Tror du att en sån karl finns?” undrar väninnan. Jag ler och svarar: ”Varför tor du att jag är ensam?”
För att finna den perfekta mannen så bör man nog vara den perfekta kvinnan. Och det var lite kvällsfunderingar från mig.