Som om jag inte hade fullt av egna bekymmer så ringde dottern i går kväll och berättade ledsen att hon hade blivit av med sin alldeles för dyra dunjacka, SL-kort och nycklar. Idag skulle hon och jag trampat runt på lägenhetsvisningar, men istället fick vi fadern att köra oss ut till Spånga med jackan hon lånat och sen ägnades dagen åt polisanmälan, kontakt med försäkringsbolag och uppmaningar om att nu får dottern allt fixa ett extrajobb. Inga bidrag till dyra jackor från mamma! Och inga fler fester som urartar! Basta!
Å vad taskigt ;( Varför har vissa så svårt att greppa det där med mitt och ditt?