”I Kina är man i sin bästa ålder när man fyller 70”, säger dotterns kompis glatt när vi ses i köket. ”Bra, då har jag något att se fram emot”, säger jag och tänker att jag ännu är ung och oerfaren då. Sen ringer världens bästa Gunnar och säger att jag bara fyller 35 om man vänder på det. Det låter bra, fast 53 är kanske inte så illa som det låter. För åldern är ju bara en siffra. Och med en anti -age-mask i ansiktet bakar jag en tårta och tänker på det jag läste på en blogg härom dagen: Att man enligt ayruvedafilosofin är ungdom mellan 30 och 60 år och först vid 90 räknas som gammal. Det tänket passar mig utmärkt. Efter tårtan går vi och badar och det tänker jag fortsätta att göra på min födelsedag även vid 90 års ålder, så det så.
