Jag läser i dagens DN att säkerhetsföretaget Securitas division för flygplatssäkerhet ska leverera säkerhetslösningar till 32 flygplatser i östra Kanada. Det låter tryggt att säkerheten ökar där.
Jag vet inte vilket bolag som har hand om säkerheten på Arlanda, men den borde helt klart ses över. När syrran och jag flög till Berlin härom veckan passerade hon säkerhetskontrollen med en jaktkniv i handbagaget. Nu kanske du undrar varför en medelålders kvinna har en jaktkniv i sin handväska? Och ärligt talat det gör jag med, men jag är inte förvånad.
Syrran är jägare och har både hästar och hundar på sin gård. Bara några dagar innan vi flög till Berlin hade hon varit på VM för räddningshundar med sin Nessie. Kniven behövs ibland i sådana sammanhang. Att den låg kvar i hennes handväska när vi gick genom säkerhetskontrollen på Arlanda var helt enkelt ett misstag från hennes sidan. Alarmerande var ju att den inte upptäcktes trots att väskan kördes genom rötgenapparaten. Jag undrar om en 25-årig, svarthårig man hade kunnat passera med en kviv i handbagaget? För kanske är det så att säkerhetspersonalen är lite mer ointresserade av vad medelålders kvinnor har i handbagaget än vad unga män har.
När vi satt och väntade på planet upptäckte i alla fall syrran att hon hade glömt att ta ur kniven ur väskan och att ingen vid säkerhetskontrollen upptäckt det. (Till hennes lycka för knivar av denna sort är rätt dyra.) Hon fällde ut det c:a 10 cm långa bladet, tog tag i träskaftet och frågade mig vad vi skulle göra med den? ”Inte kapa planet i alla fall”, sa jag för ärligt talat, hur många flygplanskapare har lyckats med sitt uppdrag utan att dö, skadas eller bli tillfångatagna efteråt?
”Ingen”, tror jag sa hon och stoppade ner kniven igen. På hemvägen stoppades kniven i resväskan som checkades in. För inte kunde vi lita på att den tyska säkerhetskontrollen var lika slarvig som den svenska.
