Författare: monika_thormann@hotmail.com

Fin, fint löparväder är det trots kyla och mörker. Jag tog en tur på lunchen idag och med superunderställ och mamelucker 🙂 under löparbyxorna och jackan samt vantar och mössa blev det en riktigt skön runda. Alla dystra tankar försvann och livet ler igen tack vare enorma mängder endorfiner som rusar runt i mitt blodomlopp.

Gespenster är en film av Christian Petzold som visades på Goetheinstitutet igår. Den handlar om två vilsna flickor i tonåren som möter en kvinna vars dotter försvann som tvååring. Det är en märklig film med tafflig dialog och ojämna skådespelarinsatser. Se den inte! Det är ingen film man blir lycklig av av utan istället undrar man vilka perversa fantasier regissörer har och  vilken verklighet han lever i.

Igår kväll hamnade jag på en förhandsvisning av thrillern Michael Clayton (George Clooney i huvudrollen). Filmen är en thriller i juristmiljö. Michael Clayton jobbar på en stor juristbyrå i New York, en byrå där pengar styr och går före allt, till och med liv. Filmen börjar och slutar dramatiskt, men där emellan är den stundom seg och förutsägbar. George Clooney gör dock en stark skådespelarinsats.

Yes! Jag är helt övertygad nu. Det är vi kvinnor som är starkast och vi klarar allt utom….

”Det finns bara en sak män kan göra som inte kvinnor kan; pissa i lägerelden.”

                                                           Roseanna Arnold Barr

…och det kan de gärna få hålla på med eller hur?

Travar runt och tittar på lägenheter och konstaterar att det finns många som är konstigt planerade. Ändock bor det folk där…

Rolig fest igår med konversation på franska (!), svenska och engelska om vart annat. Marcel dansar som en gud och den första snön föll i mitt hår på vägen hem. Jag kanske borde lära mig några fler fraser på franska? Och det är fortfarande härligt att vara singel!

Väninnan gick i pausen med orden: ” Jag står inte ut…” Själv satt jag kvar på parkett fast jag bara hade tredjeraden biljetter och såg klart pjäsen Blottare och parasiter i onsdags kväll på Dramatens stora scen. Skådespelarna var mycket bra, men pjäsen ???? Vad ville karln, Lucas Svensson, som skrivit pjäsen egentligen säga? Vietnamkrig, trasig familj, incest, alkoholism, grisar o.s.v. Kan någon förklara för mig varför svenska dramatiker alltid fyller sina pjäser med våld, pervers sex, alkoholism, incest, våldtäkt, misshandel etc. Eller är det kanske så den svenska familjen ser ut? Är det helt enkelt jag som inte har fattat  någonting om svenskarna och Sverige?

Några kul typer passerade dock scenen i onsdags och helt bortkastad var inte kvällen, men vad Lucas menade det fattade inte jag i alla fall.

Väninnan gick i pausen med orden ”Jag klarar inte det här” Jag stannade pjäsen ut facsinerad av Simon Northon som jag är, men trots att jag blev uppgraderad från tredje raden till parkett så lämnade pjäsen ett mycket stort ?

Blottare och parasiter är en märklig pjäs spelad av väldigt duktiga skådespelare på Dramatens stora scen. Vad pjäsförfattaren, Lucas Svensson vill säga med pjäsen eller hur hans syn på den svenska familjen är kan man ju fundera på eller skita i. För mig ligger det nog närmast att skita i det… men kan någon förklara för mig varför svenska dramatiker fyller sina pjäser med inscest, alkoholism, självmord, anorexia, pervers sex, hot och våld? Det är ganska tröttsamt att titta på alla dessa liv i misär. Nåväl, jag satt kvar pjäsen ut och en och annan ljusglimt fanns det i alla fall.

Efter gårdagens runda på stan vet jag att:

• Paparazzi är den bästa italienaren på stan (och väldigt trevlig personal – synd att jag inte kan italienska)
• Margaritan på SAS Radisons skybar är helt ok
• Grills bar serverar väldigt lååånga Singapore sling
• Att syrrans man Thomas är en glad 60-åring som blev ordentligt firad.
• Att det är segt att springa rundan i LillJansskogen dagen efter.