Kategori: Novell

Om Björklund visste

att jag är från Handen

och skiter i överheter

skulle han bannlysa mig

 

Jag vill uppvigla

elever och lärare

Tippa ett berg med gamla böcker från 70-talet (som fortfarande används på gymnasiet)

framför riksdagen

och sitta ovanpå och skita

 

Se mig när jag klättrar upp

på katedern

för att trycka i gång projektorn

Se mig dra ner projektorduken

och knyta fast den

runt benet på katedern

Se mig när jag ber eleverna

slå upp böckerna på sidan sextiotvå

och bara fyra har med sig BOKEN

Se mig när jag ber dem att i stället

ta fram sina datorer

och bara tre har med sig dem

Se mig när jag delar ut kopieringspapper

och lånar ut gamla pennor (som jag har snott på Mässan)

så att de har något att skriva med

Se mig när jag till slut sätter mig på katedern och skriker:

Skit på er!

Och drar

till en kyrka

med en luftmadrass

och två flaskor vin

och har sex med prästen

 

Till min kära syster som fyller år just i dag.

 

Min syster och jag

 

Min syster och jag valde läraryrket

för att vi från förorten inte visste bättre

Hon drömmer om en tillvaro med sin make och hund

 

För att överleva har vi skaffat oss en dunk med tålamod,

selektiv hörsel och ett undvikande seende

 

Själv roar jag mig med undulaterna och genom att skriva

Det gäller att skingra tankarna

 

Under tiden gör våra gamla elever succé i Hollywood, i politiken och i affärsvärlden

Allt har de lärt sig av oss

 

Min syster och jag glädjer oss

åt det lilla

 

Hur skulle vi annars överleva?

Är det synd om papporna?

Frågan ställs i pjäsen Det är synd om papporna som spelas av Unga Giljotin på Playhouse Teater på Sibyllegatan 29 i Stockholm. Vi möter tre unga skådespelare; Joel Schmidt, Jonathan Andersson och Erik Andergren. Regi: Lotta Ramel.

I ett högt tempo som dock aldrig blir flåsigt, får vi se skådespelarna i olika roller. Vi möter olika pappor, barn, sjöhästar och kändisar. Texterna är ibland tagna ur diskussionsforum på nätet. Martin Melin, Marcus Birro och SD får sig en känga. Replikerna är roliga och tankeväckande. Sången är professionellt framförd med gitarr- och saxofonkomp. I en timme och fyrtiofem minuter underhålls vi av dessa skickliga skådespelare.  När pjäsen är till ända vill applåderna aldrig ta slut.

Jag ser fram emot att se Joel Schmidt, Jonathan Andersson och Erik Andergren i nya roller. De är roliga och mycket skickliga.

 

Jag har just bokat en biljett till pjäsen, Det är synd om papporna med unga Giljotin. Boka en du med!

Det är synd om papporna.

Vi bodde i Handen och det var 70-tal. Telefonen ringde och mamma svarade.  Ingen sa något. ”Hallå”, ropade mamma. Ur luren strömmade musik blandat med ljudet av röster som skrek ”Heil Hitler”. Mamma såg förtvivlad ut.

Så ringde det nästa dag igen och då var det jag som svarade. Jo, samma musik och samma heilande i bakgrunden. Jag tänkte efter. Visst hade jag hört det förut? I skolan på högstadiet. Det lät som något av de där bildbanden om andra världskriget.

Tredje dagen det ringde blev mamma förbannad. ”Vem fan är det?” sa hon. ”Vad vill han?” För att det var en han var hon ganska säker på.

Så tog hon hunden och gick ut på en promenad. Då ser hon grabben till den där ensamstående finskan. Han som är fjorton år och har lite svårt i skolan. Han som inte har så många kompisar. Han ser inte mamma, men när hon passerar honom visslar han på en melodi. Mamma hör att det är samma melodi som spelats upp i telefonen. Hon säger ingenting, går bara tyst förbi.

Fjärde dagen ringer det igen. Samma musik, samma heilande röster. Då skriker mamma in i luren: ”Jag vet vem du är! Sluta annars polisanmäler jag dig.” Hon lägger på luren och väntar, letar upp numret till den där ensamstående finskan på gården bredvid. Ringer och pojken svarar. ”Hej det är NN. Jag vill tala med din mamma.” Grabben är tyst en stund, stammar sen fram: ”Hon är inte hemma.” Mamma säger med myndig röst: ”Då vill jag att du ber henne ringa mig. Du vet vad det gäller.”

Finskan ringde aldrig, men samtalen  hem till oss slutade.

På nittiotalet hade jag en elev på en skola i Solna. Av någon jäkla anledning var han också finne. Han var med i BSS och han försökte använda sv-lektionerna till att agitera för deras sak.  Jag försökte få honom att förstå värdet av en demokrati genom att diskutera, läsa böcker och artiklar. Ideligen sa jag till honom att det var synd att han som var så intelligent inte genomskådade det som BSS stod för. Jag berättade också historien om mina föräldrar och varför de till slut kommit till Sverige. Han tystnade och efter en termin hoppade han av skolan.

Tre dagar efter att grabben slutat skolan vaknade jag av att några sjöng  och marscherade på gatan utanför. Det är en grupp svartklädda män. Från mitt fönster såg det nästan ut som om de hade uniformer på sig. De stannade utanför vårt hus, ställde sig i en fyrkant och skrek: ”Heil Hitler! Heil Hitler! Heil Hitler!”  Sen försvann de och jag hörde glas som krossades. Det var som om jag såg på en film om kristallnatten i Tyskland. Jag famlade efter telefonen. Men just när jag skulle slå numret till polisen kom en polisbil tjutande.

Dagen efter såg jag hakorset som var inristat på porten där rutan också var krossad. Min judiske granne var upprörd. Han hade modigt sprungit ner i porten och skrikit åt dem. Det var också han som hade ringt polisen.

Några år senare renoverade vi vårt badrum. Firman som vi anlitade hade en polsk arbetare som rev det gamla badrummet. Han jobbade några dagar och jag bjöd på fika. Vår kommunikation bestod av pekningar och leenden. När han arbetat sin sista dag gick jag in i det rivna badrummet. Där på väggen hade han ritat en nidbild av en jude och skrivit något på polska under. För att mina barn inte skulle se suddade jag ut bilden, men den finns för alltid etsad i mitt minne.

I dag, söndagen den 16 mars,  kl. 17 är det en manifestation mot nazismen på Norra bantorget. Välkommen!

Om du är intresserad av qigong eller av Kina ska du absolut bege dig till butiken eller kiosken och inhandla tidningen Nära nr 3. Där finns nämligen en artikel skriven av mig. 🙂

I dag är jag gästbloggare hos Kreationslotsen, Jeanette Niemi

Risken att dö ökar med sju procent när en sjuksköterska får fler patienter att ta hand om. Det hörde jag på radio häromdagen. Det var en forskare som studerat flera kliniker där man ökat beläggningen.

Enkel logik.

Risken att elever går ut skolan utan att kunna läsa och skriva ökar när en lärare får fler elever att ta hand om. Finns det någon riktig forskning på det?

Beslutsfattare försöker överytyga oss lärare om att det inte spelar någon roll hur många elever vi har hand om eller hur många timmars undervisning som läggs på en kurs. Ingen dör ju.

Men vad kostar det samhället att fler elever går ut skolan med underkända betyg? Vad kostar det samhället när fler elever inte kan läsa, skriva och räkna ordentligt?

Jag har jobbat i skolan i snart trettiotvå år. Nog vet jag att det spelar roll hur många elever jag har totalt. För tjugo år sedan hade jag på gymnasiet maximalt 120 elever att sätta betyg på. Nu har jag det dubbla. Det kan väl vilken dumskalle som helst räkna ut att jag har mindre tid per elev nu än för tjugo år sedan. Tiden jag ägnar mig åt varje elev har krymt avsevärt. Detta påverkar naturligtvis kvaliteten i min undervisning och i min omsorg om mina elever. Det mesta går på löpande band nu. Jag kör på, håller mina lektioner, rättar mina prov, men den där omsorgen som jag gav förut kan jag inte ge. Att fundera, att ta sig tid att prata med elever och föräldrar, att diskutera med kollegor hinns inte med.

Enkel logik.

Nä ingen dör för att min arbetsbörda dubblats, men vänta bara när alla dessa fjuttutbildade ungdomar blir vuxna och ska skapa sina liv. Inte kommer alla klara att skaffa sig jobb, stå emot droger, bilda familj, betala skatt eller leva inom samhällets lagar och regler. Om man ska klara det är det bra att kunna läsa, skriva, räkna och att ha blivit sedd och bekräftad under sin skoltid

Därför kära beslutsfattare är det viktigt att satsa på skolan. Ge lärarna färre elever att bekymra sig om så kommer de att bry sig mer om dem de har. Resultatet kommer att visa sig.

Enkel logik.