Kategori: Novell

Så hamnade väninnan och jag på Radiohuset i förmiddags och i direktsändningen av programmet Svensktoppen nästa. Vårt favoritband Kjell Käpp Eriksson spelade nästan hem segern och slutade på en hedersam tredje plats.

I en skogsdunge vid sjön Trekanten i Stockholm bjöds i dag på medryckande musik med kloka texter. Det var bandet Kjell Käpp Eriksson som var ute på sin Skogsturné. Några trogna beundrare fanns med från början, men eftersom låtarna spelades så fylldes publiken på med förvånade gröndalsbor som var ute på promenad. När konserten (som var gratis) var slut, uppmanade Kjelle oss att sätta in pengar på SOS-barnbyar, hjälpa en medmänniska eller ge någon en kram. Han fick två av  mig innan jag cyklade hem nynnandes på ”Kärlek är starkare än hat”.

”Hej Monika!

Tack för att du har låtit oss läsa ditt manus. Tyvärr har vi beslutat oss för att tacka nej . ……”

För två veckor sedan sände jag ett manus till några förlag. I går kom det första nekande svaret. Det är tur att min lycka inte hänger på om jag får ja eller nej. Dock vore det kul om fler fick läsa historien om Franz.

”Ischias”, säger väninnan ”låter  tantigt och gubbigt.” Jag håller med och vi skrattar. Vi har båda drabbats av ischias, ger varandra tips på stretchingövningar och  inser att vi trätt in i tantåldern för länge sen. ”Det hade varit värre med gikt”, säger väninnan. ”Då kan man tala om ålderskrämpa”. Jag börjar gapflabba och berättar att syrrans f.d. man fick gikt i en tå när han var typ 37. Fast då trodde jag att det bara var gamla kungar som fick den sjukdomen. Sedan erkänner jag att jag ibland har ont i en tå och då brister väninnan ut i skratt igen. Hon kontrar med att hon har hallux valgus  på ena foten och vi skrattar ännu mer. Och så håller vi på. Fast i dag känner jag mig lite bättre.

Författarcoachen Ann Ljungberg har en tävling för dig som skriver. Fina priser går att vinna t.ex. en romanskrivarkurs. Du hittar tävlingen här.

Just nu läser jag allt kan komma över om tatueringar. Men inte  i syfte att märka min egen kropp utan för att jag ska intervjua Doc Forest, som äger Sveriges äldsta tatueringsstudio. Det är en intressant värld jag ramlat in i.

Det är lite glest mellan inläggen här. Studier och en resa till Kina har kommit emellan. Kina undrar du? Hur var det? Jo där i Kunming var det vår, solen sken hela tiden och maten var något över det vanliga. Dessutom hälsade jag på väninnan som har så lätt för att skratta. Du hör ju att jag hade det bra eller hur?

Studierna då? Jo, det är så här: Jag jobbar heltid på fyra dagar och pluggar halvtid på en dag eller tre om man utnyttjar helgen, vilket jag gör. Poppius har den äran att ha mig till elev. Där borde jag gått för en sisådär 25 år sen, eftersom jag redan då ville skriva och var lite lätt uttråkad av lärarjobbet. Nu har jag efter många år på villovägar hamnat rätt.

Det roliga är att just nu tycker jag att lärarjobbet är kul men journalistkursen på Poppius är ännu roligare. Så nu vet ni att när jag inte skriver här sitter jag och knåpar med artiklar, personporträtt och reportage. Dessutom har jag idag sökt ett sommarjobb som reporter. Det ska bli intressant att se hur attraktiv en nyutbildad 55-årig kvinna är på arbetsmarknaden. Jag har faktiskt inte så stora förhoppningar om det där sommarvikariatet, men man måste försöka. Skam den som ger sig.

Med novellen Leva sin dröm vann jag som bekant en novelltävling och därmed en romanskrivarkurs i Las Palmas i höstas. Nu kan man köpa novellen som e-bok och ladda ner den på sin dator. Om du vill veta vad andra tycker om novellen kan du läsa bloggrecensioner här och här.

Det blev ett snöpligt slut på skidsäsongen för min del. Tjejvasan skulle köras i år igen och för det har jag tränat hela vintern. Jag har till och med kostat på en teknikkurs med Äventyrarna uppe i Jädraås för att bli snabbare i spåret. I år skulle jag ju starta i tredje ledet istället för i nionde som i fjol. Så en bra tid fanns i sikte. Men så överrumplades jag av influensa i går och med feberfrossa tvingades jag ställa in hela Tjejvasaspektaklet. Nu får jag följa loppet på TV i stället och vem vet det kanske inte är så tokigt det heller.