Etikett: barnbarn

Adjö 2025 och välkommen 2026!

På årets sista dag får  väl jag som alla andra sammanfatta 2025. Hur var året egentligen?

Den absoluta höjdpunkten och stora glädjen är det nya barnbarnet Yael som föddes i februari. Att få följa hennes utveckling från oskyldig bebis till att bli en bestämd flicka med glimten i ögat är stort. Nu har jag två fina barnbarn; båda är tjejer.

Pudeln Sasha och jag har kamperat ihop många dagar under året. Vi har lekt, gått långa promenader och haft massor av mysiga stunder.   

I början på året gick jag en kurs i hur man skriver artiklar på Wikipedia. Medan jag skrev en Wikipedia-artikel om en annan deltagare, skrev hon om mig. Läs här!

På en av författarförbundets sammankomster läste jag dikten Arvet högt.

Under våren vandrade en kompis och jag Ingegerdsleden, en pilgrimsled mellan Stockholm och Uppsala. Snart kommer ett reportage om det av mig i tidningen Nära. Håll utkik!

I maj var jag med och firade en väns sjuttioårsdag. Då mindes jag hennes tjugoårsfest med för mig nyfunna paddelkompisar från kanotklubben. Då, 1975, grillade vi hamburgare och sov över på ett stenhårt golv och dagen efter paddlade vi K4 till Snäckis. Den här gången, femtio år senare, nöjde vi oss med att dansa disco. Ja, jag är årsrik, men absolut inte gammal.

Under våren släppte jag tre av mina verk; Utan svar – tre noveller, Den röda klänningen och tio andra noveller samt romanen Är du min sjöjungfru? som e-böcker via Digibook. När förlagen inte kan bestämma sig, erbjuder usla avtal eller inte ens svarar, så får man ta saken i egna händer. Läs gärna!

På Kikkuli förlag fick jag två nya böcker antagna; Alex & Amy – Fotboll & kärlek samt Sprängd höst. De släpps i juli – augusti 2026.

I juni deltog jag på träningsveckan vid havet på Stensunds folkhögskola. En vecka full av hård och rolig träning och fin gemenskap på  Sörmlands vackraste plats. Och på Stensunds folkhögskola höll jag även i sex författarsamtal  under sommaren 2025. Det var fina möten med läsare.

Parkteatern i Stockholm bjöd på många roliga föreställningar under juli månad. Tack!

I början på augusti deltog jag på ett kollo för årsrika frisksportare på Stensunds folkhögskola. Under fyra dagar deltog vi i massor av aktiviteter. Vi paddlade, spelade boule, spelade gåfotboll, var på teaterföreställning i Järna, körde stenhårda gympapass, badade, lärde oss göra upp eld med tennstål, hugga ved, vilka växter som är ätbara, gick morgonpromenader och såklart badade vi bastu.

I augusti reste jag till Gotland med en gotländsk kompis. Oj, vad mycket vi hann med och så vackert  det var.

I september gjordes en researschresa till Åland. Där hojade jag runt för att ta mig en andra titt på alla platser som det berättas om i den kommande boken Alex & Amy – Fotboll & kärlek.

I oktober skulle kapielboken Alex & Amy – Operation skrämma Benny släppas, men den blev försenad så jag har ännu inte sett den, men den har fått en finfin recension och går redan att beställa. Klicka här!

Med hopp om att 2026 blir ett år med skrivro, god hälsa, glädje och fred.

Gott nytt år önskar Monika Thormann

 

Gott nytt år – 2025!

Nu räknar vi snart ut det gamla året. Tack  2024  och välkommen 2025.

2024 var kanske inte det bästa året för min del, men några höjdpunkter fanns det:

  • Fyra författarframträdanden gjordes på Stensunds folkhögskola i somras. Det är som författare alltid roligt att möta nya läsare.  På Stensund var jag också deltagare på träningsveckan vid havet veckan efter midsommar, vilket var upplyftande, stärkande och kul. Gissa om jag fick träningsvärk?
  • Pudeln Sasha förgyllde många dagar under året. Med honom har man aldrig tråkigt.
  • Min gamle far Wolfgang fyllde 95 och är still-going-strong. Det är alltid kul när vi fyra syskon samlas runt honom tillsammans med barnbarn, barnbarnsbarn, hundar (alla dessa hundar) och grannar.
  • Jag färdigställde två manus; Sprängd höst, en spänningsroman och Är du min sjöjungfru?, som är en fortsättning på Longingforlove.se. Inget avtal har ännu skrivits på för dessa manus, men förhoppningsvis blir det snart med något av de förlag som visat intresse.
  • Tina Lundgren, illustratör, jobbar för fullt med bilderna till kapitelboken (9-12 år) Operation skrämma Benny – Alex och Amy som kommer ut på Kikkuli förlag 2025. Håll utkik! Jag knåpar redan med en fortsättning.
  • Tre av mina noveller, Den där tomten, Respekt och Som smultron  publicerades på Amazon.com. Läs dem gärna!
  • Barnbarnet Nike fyllde sju år, hade stort kalas, började i ettan och bodde hos mig en vecka. ”Farmor, det är så roligt att bo hos dig. Jag skulle kunna bo här i ett år”, sa hon. Den repliken suger jag på alla dagar när livet inte känns så bra.
  • Under hösten började jag lägga ut Veckans dikt på sociala medier. Roligt att sprida ordet. Vissa dikter har över tusen tittare. Kolla du med!
  • Massor av böcker har jag läst under året och i höst har jag gjort nya bekantskaper i en bokcirkel. Jättetrevligt att prata om det vi har läst.
  • Badar gör jag fortfarande året runt, senast igår. Fast kan man kalla det vinterbad när det är +8 grader ute och +4 i vattnet?

Nu önskar jag dig  ett GOTT NYTT ÅR! / Monika

Saknar du aldrig någon?

”Saknar du aldrig någon?” undrar väninnan som hängt med sedan barnen var små.

”Nej”, säger jag först, men sen funderar jag ett slag. Låter blicken löpa efter den långa bardisken på Riche och gräver in på djupet i mina känslor. ”Jo”,säger jag. ”Jag saknar någon. I min hall står det en trasig lampa, en trasig brödrost, en kasserad datorskärm och en hel kasse med annat elskrot som måste köras till tippen. Tänk om jag hade en partner som kunde köra dem dit? Inte för att jag inte klarar det själv, men ändå att någon gör något för en ibland. Att man hjälps åt med det där tråkiga. Det saknar jag. Och så alla gånger jag sitter vid datorn och det uppstår något krångel. Då skulle den där Apple – experten inte vara så dum att ha i närheten. Men annars? Nej.”

Istället funderar jag vidare när jag åker hem om jag vill ge plats för någon i mitt liv. Dela vardagen med någon? Och tänker att det inte alls känns viktigt. Det som känns viktigt i livet just nu är att få hålla det lilla barnbarnet Nike i famnen och vyssja henne till sömns. Den kärleken som jag känner till mina barn och nu mitt lilla barnbarn vill jag verkligen inte vara utan.