Nu är all verksamhet igång som vanligt igen. Jag som har hundratals människor omkring mig hela dagarna måste erkänna att det är ganska tröttsamt ibland. Vissa dagar längtar jag faktiskt tillbaka till coronaisolering med undervisning och möten på distans. För allt som sägs människor emellan behöver inte sägas. Nåväl, jag skriver ju som bekant av mig och för några veckor sen skrev jag den här dikten:
De där skådespelarna
blir inte du också trött
på de där
SKÅDESPELARNA
som spelar sina roller
DYGNET RUNT
som om Hamlet tjatar
to be or not to be
UTAN UPPEHÅLL
och Ofelia beger sig
to the nunnery
för att slippa höra
(Fast vad hörde hon där? 😲 )
Idag finns det öronproppar och hörlurar
men ibland vill jag bara be dem att
HÅLLA KÄFTEN