Lyckliga jag har äntligen börjat blogga!
För något år sedan rynkade jag fortfarande på näsan åt de flesta bloggar eftersom de jag råkade läsa mest var mycket ointressanta privata dagböcker. Tiden lär utvisa hur denna blogg uppfattas.
Är jag lycklig? Ja, absolut. Varför? Jo, det är sommarlov och jag har äntligen tid att leva. Igår paddlade jag en tur på sjön och kände hur lyckan for genom kroppen när min kajak gled fram i tystnaden. Nåja, ett bakgrundsbrus från trafiklederna hördes ganska väl, men med lite fantasi kan man uppfinna tystnaden och även lyckan.
En annan sak som gör mig lycklig är mina vänner. En promenad ut på Djurgården tillsammans med väninnan och med lunch på Blå Porten ökade min lycka väsentligt idag. Att sen vid min ålder planka in på Junibacken, ta en fika och sen avsluta promenaden med Steven Blooms fotoutställning på Wallenbergs torg vid Nybroviken gjorde mig helt säker. Jag är lycklig. Se bilderna själv! När jag via bilderna mötte djurens själar (ögonen är själens spegel…) insåg jag att det finns många saker i världen som är betydelsefulla. Och att alla problem med jobb, barn, äkta män är ganska oviktiga.
Jag tror att jag ska ta mig en paddeltur i kväll igen.
Forever young
jag är glad för att du känner dig lycklig.
Dock saknar jag ngt. i din lyckorus. Men det är en annan sak.
Signatur: D-S-B
Lyckan kommer till den som söker den. Jag tror att du – med din nyfikenhet – får omginvingen att må bra och då reagerar den med värme tillbaka. Jag sitter i göteborg och är ledsen över att en av mina grannar är så sjuk att löäkarna ger honom ett par månader kvar att leva. Skelettcancer. Jag försöker vara naturlig mot honom – men det är så svårt at se hur han lider. Jag vill var positiv men dras hela tiden ner av smärtan. Jag önskar dig en glad mdsommar!
Göteborg
Hej! Jag förstår vad du menar. Jag går inte omkring och är allmänt lycklig hela tiden, men jag märker att ett litet möte, en artikel, en blogg, en tanke från någon annan kan ge en lyckorus och skratt och då blir allt så lätt och roligt. Humor är dock något jag saknar. Senaste gången jag skrattade var idag när jag såg min högste chef utklädd till medeltida präst på Bohus fästning på foto. Gången innan dess var Alex Schulmans artikel i .se (punkt se) förra veckan med Rickard Hobert mm. Jag skulle gärna gapflabba lite oftare, helst flera gånger per dag. Det borde väl inte vara så svårt. Glad midsommar.