Så är man ratad igen. Och inte bara jag, utan kollegan också.
Ända sen jag sprang löpartävlingen Blodomloppet i juni har jag tänkt på att lämna blod. Lämna blod och rädda liv. Det skulle skänka lycka åt flera.
Så skulle då kollegan iväg och lämna blod idag och jag hängde glatt på. Jag fyllde noggrant i hälsodeklarationen och satt sedan och väntade. Kollegan, som är en van blodgivare blev inropad och jag ställde mig för att studera alla fina presenter man kunde välja mellan när man lämnat ifrån sig sina bloddroppar. Jag såg fram emot att komma hem med en kopp från Rörstrand och funderade på vilken färg jag skulle välja.
Så kom kollegan ut och jag hann få ur mig ett: ”Vad fort det gick.” Innan jag insåg att det gått alldeles för fort. ”Lågt blodvärde”, svarade hon och gick hem.
Ensam satt jag kvar i väntrummet och tänkte på alla liv jag skulle rädda och kände mig mer och mer som en hjälte. Så blev jag uppropad och en rar sjuksköterska tog in mig i ett rum för intervju. Hon var uppriktigt glad över mitt beslut att bli blodgivare och så tittade hon igenom min hälsodeklaration och hurrade nästan över att jag var så frisk tills hon kom till punkten om allergier. Jo, jag är allergisk mot penicillin och skaldjur, sa jag och så frågade hon hur det hade yttrat sig och visst en gång i tonåren åkte jag akut in på sjukhus efter en penicillinkur och si då blev hon tveksam. Hon sprang iväg och kom tillbaka och skakade på huvudet.
Nej, sorry, mitt blod ville de inte ha. Det var fullt med något efter allergiattacken och inte alls bra. Och så lunkade jag modfällt ut därifrån och såg för mitt inre en massa människor förblöda utan att just jag kunde göra något eftersom det i mitt blodomlopp åkte runt en massa skräp efter penicillinkuren i tonåren.
På vägen hem slank jag in på butiken Eden och tröstköpte lite ”bra – ha – grejer” för att inte bli alltför olycklig och när jag kom hem sms:ade jag kollegan och berättade hur det var. Hon skickade snabbt följande svar:
”Vi är de ratade!”
Är själv blodgivare, men kan inte ge nu när jag äter smärtstillande läkemedel..
Visst är det tråkigt att inte få bli givare när man vill. Fast du är ju hjälte av många andra anledningar, tänk inte att du är kass nu.
Vad skulle Mia Törnblom säga? Tänk på att du läst hennes bok… sjävkänsla är färskvara… när skrev du sist i din måbrabok? (eller vad den heter – inte kommit dit själv än dock 🙂
Säg nu, 3 bra saker, 3 saker du vill ha hjälp med, å 3 saker du är tacksam för, så du inte trycker ner dig för ditt blod hade ”skyddssköldar” mot din allergi.
🙂
Vet hur det känns. Är diabetiker sen 1992. Det finns andra sätt att rädda mänskligheten:-)
Du gjorde vad du kunde iallafall./Johanne