Ja, man blir lycklig av kärlek, men måste man bli ihop med någon för att få kärlek? Gör inte kärleken till vännerna en lika lycklig? Och var går gränsen mellan att vara kompisar och vara ihop? Det diskuterade mina elever i min bästa klass, Fr3ab och jag idag.
Bra kompisar är man om man:
- hör av sig och träffas regelbundet
- bryr sig om i med – och motgång
- blir glad över att se varandra
- anförtror sig åt varandra
- ställer upp för varandra i vått och torrt
Kompisar av olika kön får: hålla handen utan att smeka, klappa på kinden, pussas på kinden, kramas lätt,
Om kompisar av olika kön tar varandra på andra ställen på kroppen än ovan är det övertramp. Puss på munnen är för det mesta övertramp, att klappa en kompis på baken går inte enligt eleverna och ej heller att burra in ansiktet i varandras hår eller smeka naken hud. Om man som kompis gör detta eller tillåter detta vill man vara mer än kompisar säger mina elever i Fr3ab som är så glada över att vara med i frökens blogg.
Blir du lika lycklig av dina kompisar som över en partner? Och var går gränsen när man är kompisar?
Bra där Monkan!Gör det till en vana att namedroppa oss!
Har du läst mitt inlägg inom samma ämne eller snarare motsatsen? Varför kan man inte behandla sim partner som man behandlar sina vänner? Höra av sej, bry sej och visa respekt, istället för att börja ställa krav och ta varann för givna..
HAHA, you named it! bästa klass! =)
yeeh
Känner bara till vänskap, men det är fint nog.