Dinosauriernas afton

”Ska ni följa med till Patong och lyssna på Lennart Grahn?” frågade några svenskar mig en dag. ”Lennart Grahn?”, svarade jag och tänkte: ”Vem  sjutton är det?” ”Du vet sångaren i Shanes.” Shanes hade jag hört talas om någon gång, men det dök inte direkt upp någon bild i min hjärna. Var det inte gruppen som mina mostrar diggade på 60-talet? I alla fall hamnade vi i Patong och Bangladore street på kvällen. Innan vi gled in på Rico´s där Lennart skulle spela såg vi Marie Fredriksson, ni vet hon i Roxette, flanera med man och barn. Hon såg ut att trivas i värmen.

Och så dundrade vi in på Rico´s och där satt det redan en snubbe på scenen och spelade på en synt. ”Är det Lennart Grahn? frågade jag, men det var Rock-Boris, ännu en av mina mostrars idoler. Rock-Boris var en kul typ som verkade kunna alla låtar som gjordes på 50-70-talet.

Så kom dock Lennart Grahn in på scenen och en av damerna i mitt sällskap jublade. Hon var där för fjärde gången och jag undrade om de (hon och Lennart) inte hade haft något ihop i forntiden. Lennart drog några låtar, snackade lite skit och sen blev det dans. Reine Wixell, ni vet racerföraren, drog upp oss på dansgolvet trots att han var stelopererad, porrkungmiljardären Curt Hagen svävade över dansgolvet stöttad av fyra unga thailändskor och Little Gerhard, som skulle uppträda dagen därpå, stod i baren och flinade. Kul hade vi och dansade gjorde vi trots att det var lite knepigt att bugga i flip flop. Drinkarna var helt ok och när vi jazzade ut på Bangladore street igen var vi rätt glada.

Lite betänksam blev jag dock när jag såg alla västerländska män dra fram på gatan på jakt efter en thailändska. Mest tragiskt var väl alla gubbar man såg som hade en alldeles för ung thailändska i ena handen och en (får jag förmoda) påse viagra i den andra. Jag hoppas att de hade så mycket vett kvar att de använde kondom. Tragiskt nog  har Patong, Phuket, Thailand ja förmodligen hela Asien blivit en stor jäkla lekplats för vita västerländska män med pengar.

Jul i Thailand

Han hade ett obegripligt thailändskt namn, men kallade sig för Jim och var vår guide på julafton. Trots att båten vi färdades med gick sönder tre gånge under dagen höll Jim ångan uppe och tjoade som en cowboy i vilda västern. Emellanåt skrattade han som Eddie Murphy så jag antar att han gärna såg på amerikanska filmer. En kul typ som det behövs fler av på vår jord.

Snorkling

Chicken Island

Björn har markerat en klätterled uppför ”kycklingens hals” , över näbben och upp på huvudet. 120 metrs klättring! Imponerande va! Jag nöjde mig med att titta och fotografera.

GOD JUL

Fler klätterbilder från Krabi

Hej å hå! Vilken adrenalinkick jag fick av att klättra 25 m upp. Väl där uppe tittade jag ner och måste erkänna att jag blev livrädd. Fy fan vad högt!

Bartos

Julia       

Nantis, Julia, Bartos och Björn

                                                                 

Böcker som jag läste i Thailand

Finns det något bättre än att ligga under ett parasoll på en strand, höra vågorna slå och sjunka in i en bok? Jag älskar att stänga av tid och rum och bara försvinna in i en annan värld. Under mina veckor i Thailand hann jag läsa:

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Kompisen Cilla och kollegan Annikki rekommenderade den för några år sen, men jag undrade varför jag skulle läsa om varulvar i Blackeberg. Det lät alldeles för knasigt för mig. Nu valde en av mina klasser att läsa boken och se, jag blev fast nästan på en gång. Vilken spännande och välskriven bok! Om du inte har läst den ännu har du något att se fram emot.

Jag minns att jag sprang av Ron McLarty.Kompisen Cilla som också är bibliotekarie rekommenderade boken och när jag var på sidan femtio undrade jag fortfarande vad det var för fantastiskt med denna bok, men vid sidan sextio var jag fast och sedan kunde jag inte lägga den ifrån mig. Det är en varm bok där två parallella historier berättas om en medelålders man och hans familjs öde. Mysigt, varmt och bara så där underbart berättat som en god historia ska berättas.

Känslans intelligens av Daniel Goleman. Boken låg och skräpade i vår bungalow vid Kata beach och i ett svagt ögonblick tog jag med den till stranden och efter några dagar hade jag malt mig igenom den och jag tror nog att jag har blivit lite klokare av den. En bok som alla som jobbar med människor borde läsa…

En shopaholics bekännelser av Sopie Kinsella. Ha, ha! Jag fick låna den av dottern och det gick verkligen inte att släppa ifrån sig den här tokiga boken. Jag skrattade högt på flera ställen och log igenkännande på andra. En kul och lättläst bok för tjejer!