Johan Stael von Holstein och jag

Vår allas Staelmannen är på tapeten i ett och nu kan jag inte vara tyst längre. För jag tycker faktiskt lite synd om honom. Det är en känslig kille ska ni veta. Hur jag vet det? Jo, vi hade en intensiv kontakt med varandra för en si så där 17 – 18 år sedan och han har till och med passat min son. Nu blev ni allt nyfikna va? Hmm, ska jag verkligen avslöja allt?

OK, han  ringde mig flera gånger för en 17 – 18 år sedan och presenterade sig alltid väldigt artigt.. Nu var det inte mig han ville tala med utan min långbenta, storbystade, mycket yngre syster som gärna klippte med ögonfransarna och tjusade alla killar. Hon gick på universitetet och bodde hos oss ett tag och jag agerade telefonvakt … ”Nu är det han med det konstiga namnet”, brukade jag ropa till henne när Staelmannen ringde.

Som utsliten småbarnsmorsa blev jag smått avundsjuk ibland över hur kul hon verkade ha med alla sina kursare, en helt annan typ av människor än de som läst religion och svenska tillsammans med mig. Det var party, party, party mest hela tiden för henne och det är för mig en gåta hur hon och hennes gelikar klarade tentorna.

I alla fall så var det många adelstuppar (eller sådana som försökte vara det) som ringde och jag skrattade åt det ena märkliga namnet efter det andra, men en som var enträgen var Staelmannen och om jag inte minns fel så var han väldigt ledsen över att hans kärlek var obesvarad. Syrran tröstade honom flera gånger, men så småningom gav han upp. Om det var efter den gången hon tog med sig min då treårige son i Porschen hon blev hämtad i och fick Johan att agera barnvakt på segelbåten de for ut i över dagen minns jag inte, men vad ska jag mer säga… vi kunde ha varit släkt jag och Staelmannen.

Författare: monika_thormann@hotmail.com

Författare.

6 reaktioner till “Johan Stael von Holstein och jag”

  1. Hej! Jag vet att jag är lite krånglig ibland, men kan du vara en ÄNGEL och gå in och GÖRA OM en kommentar du har gjort. Följ bara länken. Jag har redan lagt din kommentar i inlägget – raderar det senare. Så du kan kopiera din egen kommentar. Sen
    funkar LÄNKEN TILL DIG. Jag vill nämligen att den ska göra det. Jag har FLYTTAT hela inlägget. Därför… 😉 Tack, gulliga! Jag städar i mina bloggar! *ler stort*

  2. Ja, jag tror också att han egentligen är en riktigt trevlig man. Optimist, som vill att vi ska satsa och tänka postivt. Ge järnet, helt enkelt och tro på framtiden.

  3. Det råkar inte vara så att du är ute med syrrans gamla ex och äter middag ikväll?! Ja, ja, bara du har trevligt, så får du väl ha permis från bloggen då… *mumlar surt* 😉

  4. ÖPPET BREV TILL CHEFREDAKTÖREN;
    Även publicerat i min blogg, Sett På Stan & Favoritbloggar, alldeles nyss;
    Men SNÄLLA Metro! Vad i helvete!!!!
    Nu får ni väl sluta!!! (Ja, jag har mailat dem om detta också.) ”DET RÄTTA PLUTET”! Nu ger jag nog upp! Här finns människor som lever, kämpar… Miljöhot och anorexi och… VAD i hela tillvaron blir bättre
    av att jag får till DET RÄTTA PLUTET?! Ska jag springa omkring och tänka på, hela dagarna, att jag PLUTAR på rätt sätt?! Ska jag springa löpband för att få ”lyfta rumpan” också?! NÄR SKA VI SLUTA VARA SÅ
    UTSEENDE-FIXERADE????!!!! Har ni inte sett hur det gick för Michael Jackson?! Ser ni ingenting?! Är alla dumma i huvudet, eller?!
    /kastrullhexan
    Vill ni göra en skillnad?! Vill ni vara en tidning med ryggrad, eller vill ni underblåsa utseende-fixeringen?! Räcker det inte med skapandet
    av Barbie-dockor nu?!

    VÄNLIGEN LÄGG IN DETTA I ERA BLOGGAR!

    Eller skriv era egna motivationer. Nu är det FAAN nog!!!

Kommentarer är stängda.