Det gäller att fira det man kan och eftersom ”Lärarnas dag” ännu ej firas med bakelse passade jag på att fira Kvinnodagen på café NoCo med några f.d. kvinnliga klasskamrater. Det var otroligt kul att ses efter alla år och se att alla var sig lika. Jag hade känt igen varenda en om vi hade mötts på stan trots att det är 34 år sedan vi gick i nian. Det blev mycket surr och glada skratt, men också en del hummande när vi konstatrerade att del gamla klasskamrater redan fallit bort.
