Kommunion

Så har jag för första gången i mitt liv deltagit på en katolsk konfirmation eller den första kommunionen som de säger. Det var min nioårige gudson i Tyskland som var mittpunkten hela helgen och han klarade det bra. För mig som ickekatolik var det ett intressant studiebesök och en kul fest som dock slutade något snöpligt för gudsonens mor och mig.

Redan på lördagen åkte gudsonen till kyrkan för att bikta sig för prästen. En annan blev ju väldigt nyfiken på vilka synder en nioåring bekänner, men si det är en hemlighet mellan honom, prästen och gud förklarade nioåringen för mig. Eftersom hans mor hade insjuknat i maginfluensa tog sonen och jag med oss nioåringen på bowling inne i staden och visst kände vi oss som The Dude i favoritfilmen The big Lebowski.

På söndagen var det högmässa och det är då nioåringarna för första gången får ta del av nattvarden. Det var en väldigt högtidlig cermoni med små nioåriga flickor uppklädda som brudar med vita klänningar och uppsatt hår med blomkransar i. Pojkarna hade svarta kostymer, vita skjortor, slips och finskor. Efter barnen var det församlingens tur att gå fram och ta nattvarden och det var inte många som satt kvar utan i stort sett alla gick fram (utom jag då förstås), till och med sonen som visserligen är döpt i Svenska kyrkan, men inte konfirmerad. Han erkände efteråt att han som satt längst bak i kyrkan inte hade en aning om varför alla skulle fram utan bara hängde med massan. ”Nu har jag provat pappersbrödet” var hans kommentar.

På söndagskvällen var det dags igen att besöka kyrkan. Då var det andakt och inte lika långt som på förmiddagen. På måndag morgon var det dags igen för mässa, men då låg jag nerbäddad när jag inte sprang mellan hinken och toaletten… ja ni förstår säkert utan att jag behöver gå in på några detaljer.

Fram på dagen började sonen och jag oroa oss för hur det skulle bli med hemresan, men nu hade gudsonens mor kvicknat till och konsulterat en läkare som rekommenderade dr Heumanns piller och vips var jag på benen igen och flög hem till Svedala utan problem.

Gudsonens mor missade allt ihop i kyrkan, men ska jag vara ärlig verkade hon lika glad för det.

Författare: monika_thormann@hotmail.com

Författare.

En kommentar till “Kommunion”

Kommentarer är stängda.