Livstid av Liza Marklund var en oväntat positiv läsupplevelse eftersom boken var oerhört spännande från första till sista sidan. Att det dessutom fanns ett fantastiskt flyt i språket gjorde att den höjde sig över alla böcker Liza Marklund skrivit. Att hon fick svenska litterturpriset 2007 för boken Livstid förstår jag helt och fullt.
En plats i solen är en direkt fortsättning på boken Livstid. I boken skickas Annika Bengtsson ner till solkusten i Spanien för att skriva om gasmordet på en svensk familj. Naturligtvis anar hon att allt inte är som det verkar vara och dras in i en internationell brottshärva. Samtidigt pågår Annika Bengtssons privata kaotiska liv inte minst inombords. Hon blir uppvaktad av nya karlar försöker reda ut sin skilsmässa samt vara en god mor åt sina barn. Författaren binder skickligt ihop de olika trådarna som slängs ut i början av boken med de som redan lades ut i tidigare böcker. Vi får också veta en hel del om svenskarnas liv nere på Solkusten vilket författaren tycks veta en hel del om.
En plats i solen grep inte tag i mig på samma sätt som Livstid. Kanske för att den internationella brottsligheten är mer invecklad att berätta om och därför kräver en hel del förklaringar som ibland kändes lite tröttsamma att läsa. Först efter halva boken var jag ordentligt fast och hade svårt att lägga den ifrån mig, men då var det om jag ska vara ärlig, mest Annikas kärleksliv som intresserade mig. Jag ville veta hur det gick för henne och vem som kommer att stå vid hennes sida i framtiden. När mördaren avslöjas efter den oerhört spännande upplösningen och alla pusselbitar faller på plats inser jag att de var av sekundärt intresse för mig. Vem Annika Bengtsson ska dela säng med i framtiden är mer intressant. Därför ser jag fram emot nästa bok med Annika Bengtsson i huvudrollen.
Tack för tipset, nu har jag reserverat En plats i solen på Biblan.