Månad: februari 2010

5-årig flicka i konversation med sin mamma på Konsum efter att flickan har hälsat på en man i 35 – års åldern.:

-Vem var det där? undrar mamman.

– Det var Annas pappa.

– Annas pappa? Nä är du säker? Honom har jag aldrig sett förut.

– Jo, det är Annas pappa. Han är alldeles ny.

Om du vill se något otäckt så se den här filmen! Ruggigt bra. Leonardo di Caprio lever upp till sitt rykte att vara en fantastisk skådis.

”Folk kommer att tävla om att flytta ihop med mig för jag är så jävla händig!”

Sagt av dottern idag under monteringen av åtta stora paket från Ikea. Och nu måste jag erkänna att hennes mamma är ett kap i det avseendet också.  Fast vi är verkligen nöjda att bo ihop med varandra, dottern och jag.

Bröderna Coen har gjort det igen. Filmen A serious man är det bästa jag sett på bio på väldigt, väldigt länge.

Man vet att man är på landet när man får bondkakor till kaffet och får stå ute i kylan och vänta på tåget.

Väninnan vill åka till London. Det vill jag med. Jag kollar min ekonomi och säger till henne att jag tyvärr betalat alldeles för mycket i reavinstskatt. ”Tog du inte ett lån?” undrar hon. Jo, visst tog jag ett lån. Det är bara det att jag räknade fel och lånade lite för lite. När jag sen skulle betala upptäckte jag felet och fick länsa mina konton för att få ihop till den riktiga summan. London finns kvar tänker jag och det strömmar in mer pengar under våren.

Om mina barn inte fattat vem de ärvt sina bräckliga mattekunskaper av så vet de nu, tyvärr.

Så har vi skålat in det kinesiska nyåret, väninnan och jag. Hon, som har bott i Kina i många år lärde mig flera användbara uttryck på kinesiska som jag tyvärr redan har glömt. Tillsammans med två amerikanskor gick vi sen till Arirang och åt Bibimbap. Där kan man också köpa systrarna Lims kokbok och laga rätten själv om man vill.

Jag har just skickat iväg dottern på friluftsdag. Mackor och termos med kaffe packades och så gick hon iväg med kjol på sig, fast dunjacka istället för den tunna kappa hon envisats med att bära hela vintern. Hon och hennes väninna ska promenera runt Brunnsviken.

Själv åkte jag som bekant skidor på friluftsdagen och jag kan inte låta bli att tänka:

”Det borde vara tvärtom.”

Nu hoppas jag bara att hon som jag sprudlande glad åtminstone sticker iväg på skiddag när hon blir över femtio.

På betald arbetstid har jag och några glada kollegor och elever varit i Järvsö och åkt skidor. Det finns dagar då man är lycklig över att vara lärare.

För några år sedan skulle sonen söka jobb i Pressbyrån. Han var 18 år och kände sig lite osäker när han gick in i kiosken nere vid tunnelbanestationen där vi bodde. ”Jag undrar om ni behöver ny personal,” sa han till kvinna i kassan. ”Jo, det kanske vi behöver,” svarade hon och fortsatte: ”Har du någon erfarenhet av kassajobb?”

En uteliggare som hade stått en bit bakom sonen och hört vad som sagt klev fram, lade armen om sonen och sa: ”Det här en en reko kille. Honom ska du anställa. Bättre grabb går inte att hitta.”

Uteliggaren brukade sitta nere i tunnebanegången tidigt på mornarna när sonen skulle iväg och träna simning före skolan. De hade börjat morsa på varandra och sonen hade ibland stannat och bjudit gubben på en frukt eller något annat ätbart.

Naturligtvis fick sonen jobbet utan någon erfarenhet av kassajobb och han hade det som extrajobb i flera år vid sidan om studierna, kanske tack vare uteliggaren.