Månad: juni 2010

En del människor behöver röda mattor, champagne, guld och diamanter för att vara lyckliga och så finns det såna som jag som ler hela dagen efter en 12 kilometers paddeltur på lugna vatten i solskenet.

Det är lika kul varje år. Grupp efter grupp som man tillhör ska avsluta inför sommaren och det blir många trevliga tillfällen att fira tillsammans med vänner och bekanta.

Något trött efter en ganska lång arbetsdag som avslutades med ett restaurangbesök satt jag på tåget hem och kunde konstatera att Sverige är väldigt vackert just nu. Det finns väldigt många nyanser av grönt.

Det bjöds på tårta på Konsum här i förorten då jag klev in efter att ha åkt med tunnelbanan hem efter min paddeltur. Tjejen som serverade tårtan  frågade mig om det var mycket folk inne i stan och om jag skulle åka in för att vinka till brudparet. Jag sa att det såg ut att vara en hel del människor som skulle beskåda Victoria och Daniel inne i stan, men att jag tänkte se hela bröllopet på tv placerad i min egen soffa. ”Jag tänker åka in i eftermiddag och se dem vinka från balkongen på Slottet”, sa tjejen på Konsum. ”Det tänker inte jag,” sa jag och fortsatte ” du kommer inte se så mycket.” Sen erbjöd jag mig att gå ut på min balkong och ställa  mig och vinka. ”Du kommer att se mer då”, sa jag.  Tårttjejen log och sa att hon nog tänkte åka in till stan i alla fall. Bra tänkte jag, då slipper jag fixa en prins.

Nu städas det bland pappershögar och ett sista ryck görs för att betygen ska stämma. Vissa gör mer andra gör mindre. En kollega sammanfattade vår (sin?) arbetsinsats:

En dam frågar några lärare i korridoren:

– Jobbar ni här?

En av dem svarar:

– Nej, vi är bara anställda.

Snart sommarlov!

Vi stod i solskenet på en liten gräspätt ovanför Fjällgatan med hela staden under oss. Vrålande och tuffande båtar delade vattenytan, de svenska flaggorna på Kasellholmen fladdrade i vinden och från Grönan hördes tjutande barnröster som på eftermiddagen byttes ut mot Markoolios efter en stund ganska tröttsamma stämma. Janas entusiastiska instruktioner överröstades lite då och då av fågelkvitter och en och annan grupp turister som pladdrande och storögda svepte förbi oss när vi utövade våra qi-gongövningar.

Jana instruerar.

”För den som inte känner sitt hjärta varken i sorg eller i glädje. Den kan säkert inte räknas som en riktig människa.”

Ur Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf

Jag hjälpte dottern med mediakunskapsläxan igår. Hon skulle analysera DN och tala om varför hon läste eller inte läste vissa delar. När vi kom till sporten sa hon: ”Den intresserar mig inte! Jag läser aldrig den delen.” ”Men, varför?” sa jag. Hon ryckte på axlarna. ”Den intresserar mig inte.” Då började jag att bläddra. Sex sidor sport, massor av artiklar och notiser. Jag synade artiklarna en efter en. Alla handlade om män. Jag lusläste allt och till slut hittade jag en mager, liten notis på fyra korta rader som handlade om en kvinna. Det var allt.

Idag kunde jag inte låta bli att syna tidningen igen. Det var värre. Fyra sidor sport och inte en rad om en endaste kvinna. Vilka jobbar på sportredaktionen? tänkte jag och hittade namnen på en hel hög män och så en kvinna. Männen borde få en spark i arslet. Ingenting har ju förändrats sedan 70-talet då jag var aktiv elitidrottare. Jag kunde inte låta bli att skicka iväg ett mejl till redaktionen. Nu väntar jag på svar.

SKULD och SKAM

dansar i mitt huvud

Varje gång jag ser

barnen gråta

stampar de takten

HÖGRE

som för att

JÄVLAS

Varje gång jag hör

barnen skrika

skruvar de upp

MUSIKEN

Och när jag 

känner mig riktigt

USEL

stannar de

och tackar för

APPLÅDERNA