Om man är singel och inte längre tonåring så finns det en hel del människor som bekymrar sig över att man är just singel. De försöker para ihop en med än den ena än den andra mannen eller så tipsar de om ställen man bör gå till för att träffa honom med stort H.
Det är verkligen gulligt att så många bryr sig, men jag måste få säga att vara singel är ingen sjukdom som botas med en man. Dessutom är jag mycket väl medveten om att även han med stort H har en baksida som jag förmodligen inte gillar eller kanske rent utav inte vill veta av. Därför har jag inte nappat på något erbjudande än utan är fortfarande just singel.
Inte heller jagar jag eller söker efter någon med ljus och lykta för där är jag lite gammaldags. Jag vill bli uppvaktad och det ordentligt.
Så om det nu går omkring någon som anser att jag är hon med stort H så får han allt anstränga sig lite och ta sats och visa att han kan uppvakta en kvinna. Naturligtvis finns det ingen garanti för att jag svarar ja. Jag kan vara rätt knepig när det gäller och hittills har jag nobbat rätt många. Om det berodde på uppvaktningen eller på annat låter jag vara osagt. Jag vill ju inte hänga ut någon.
Med åren har jag blivit väldigt kräsen och dessutom har jag sent i livet upptäckt tjusningen med att vara singel.
Att vara singel har sin stora tjusning medhålles verkligen och som allt annat har det givetvis sin baksida men jag föredrar verkligen singellivet och det är absolut inte ensamt som ganska många vill påstå utan det är precis tvärtom. Många tror att när man är singel så är man avundsjuk på de som har en familj men man som jag har istället två familjer så jag är ännu rikare på det sättet än vad många är. Jaa, fram för singellivet med dess kräsenhet som man verkligen kan kosta på sig att vara.
YES!