Som i en Tati – film sprang vi till och från olika perronger på stationen i Uppsala häromdagen. Vi stod vid spår åtta då högtalarrösten meddelade att tåget till Stockholm skulle avgå från spår 4. När vi väl kom upp på perrongen ändrade rösten sig till spår 8 igen. Och när tåget kom klämdes människor från tre inställda tåg in i ett. Jag hade turen att få sittplats, men hamnade bredvid en dam som satte rekord i att snacka. På den korta resan fick jag veta allt om henne. Det är alltid lika intressant med människor som åker tåg.
Mitt pendlande till och från Uppsala närmar sig sitt slut och med beundran tänker jag på de kollegor som pendlar långt dagligen under flera år. Själv anser jag att det räcker med att vänta en stund på bussen som på 15 – 20 min tar mig till jobbet. Fast imorse hade de flyttat busshållplatsen….
Eländes, elände. Det verkar som om vi är på väg mot öststaternas turbulens. Ingen har ansvar för något. Maken reste samma dag till Göteborg, höll aldrig på att komma fram till den föreläsning HAN SKULLE hålla.
Och på hemvägen efter 14 timmars hittan och dittan fick han och andra resenärer veta att det tåg som blivit insatt för hemresa ”hittats” någonstans till ”resenärernas lycka”. Man tror varken öron eller ögon, folk springer som skållade råttor…och SJ kan inte information….