– Men att du inte hittar någon, säger väninnan. Du måste vara lite mer aktiv i ditt letande.
– Jag är nöjd med att vara singel, svarar jag. Det är bara den där siffran jag saknar egentligen. Allt annat är skönt att göra ensam eller med en kompis.
– Men jag vet en, säger hon och så föreslår hon den där typen som visst är snäll, men, nej, han passar inte mig.
– Var lite mer aktiv och leta, säger hon.
Jag tittar på henne och sen säger jag:
– De får väl leta efter mig om de är så desperata. Och så är det, tänker jag. Varför ska jag springa benen av mig efter någon som jag egentligen inte vet så mycket om? Han kanske visar sig vara lika elak som sina föregångare och en sån behöver jag verkligen inte.
