Det är inte lätt det där med teori och praktik. Man vet exakt hur man ska göra i teorin, men sen gör man tvärtom i praktiken fast man förstår att det kommer att gå åt helvete.
Du har säkert varit med om det själv. Att du vet vad som är bäst för dig, men ändå gör du tvärtom. När du dras med några extra kilon och du i teorin vet att du bara behöver cykla till och från jobbet ett par gånger i veckan för att de ska försvinna så står du där vid busshållplatsen i alla fall och väntar. Eller om du är som Sven som alltid är pank dagarna före löning och det spelar ingen roll om han får flera tusen mer i lön. Han gör av med den på tre veckor i alla fall. Han vet allt det där med budget, men i praktiken hamnar han alltid i den där köpkarusellen. Och flickan som alltid varit så ensam och aldrig fann kärleken på riktigt. Hon vet exakt vad hon borde göra, men när hon står där inför den där mannen som helt klart är en potentiell älskare och make så gör hon som vanligt och han går han med.
Vad är det då som gör att det är så svårt att få teorin att fungera i praktiken? Jo, identiteten. Om vi varit tjocka, slarviga med pengar eller ensamma hela livet så är det väldigt svårt att ändra på sig. För det läskigaste en människa kan göra är att byta identitet. Och trots att man vet i teorin att man kan bättre så gör man likadant som man alltid gjort för det är kroppen och knoppen van vid. De vill helt enkelt behålla sin identitet.
Ska man skita i allt och bara ge upp då? Nej, en vana föds inte på en dag. Så det gäller bara att öva sig och någon sa att en vana behöver 21 dagar på sig så efter en si så där tre veckor kanske det går i alla fall att bli en bättre människa. Försöka duger!
Vi förändras inte förrän det gör för ont att inte göra det. Kanske.
Och jag som både vill gå ner ett par kilo OCH springa till affären och köpa dammsugare. (Sådana man kan äta.) Nu vet jag inte hur jag ska göra…
Bra och sant. Ha en fin kväll.
Ja detta har jag funderat över i snart ghalva livet. Kvinnan intelligent och skärpt, träffar fel man…och inte bara en gång. Min mamma var ett praktexempel, ständiga missbrukare, ständiga bedrövelser. Till sist singel och vad säger hon nästan på dödsbädden. Jo den som hon älskat mest var den galnaste, den värsta. Begriper man? Nej!
Samma sak med ens kropp,
man vet att det är fel att sätta i sig ett kilo Bregott, ändå stoppar man i sig både kalorier, fett och kanske gift…Teori och praktik i ständig obalans.
OK, livsbetingelserna äro krångliga.
PS jag har flyttat bloggen till Aftonbladet – Moget Maskrosbarn