Jag har aldrig sett mig själv som långsint. Jag har alltid trott att jag tillhörde de där som tog lätt på saker och ting och som hade nära till ett förlåt. Nu vet jag bättre.
Vi stod och tittade på Midnattsloppet i lördags, väninnan och jag. Både hennes man och son sprang och medan vi spanade efter dem hejade vi på alla som jagade förbi. Det var inte så lätt att urskilja någon i den orange massan som dundrade förbi i mörkret. Alla hade likadana orange tröjor och dessutom inga nummerlappar. Hur hade arrangörerna tänkt egentligen?
Det var då jag såg honom, en vän från förr. Först tänkte jag ropa heja och så hans namn, men så kom en obehaglig känsla över mig från något han sagt eller gjort 1977, så jag lät bli och lät honom löpa utan några ovationer från mig. Väninnans man såg vi inte till och inte heller sonen, men när jag sa till henne att jag sett den där vännen, men inte hejat undrade hon naturligtvis varför. Jag berättade om känslan av obehag för något han sagt eller gjort 1977 och hon undrade naturligtvis vad. ”Det minns jag inte”, sa jag, men något var det. Hon tyckte att jag var hopplös. Senare på kvällen såg jag den där vännen igen och inte heller då kostade jag på mig ett hej. Jag är nog ganska hopplös i alla fall.
För några år sedan när jag fortfarande bodde inne i stan, var sambo och hade två barn boende hemma fick vi en ny granne. Det var en karl med sin tredje fru och nytt barn. Karln hade tillhört samma kompisgäng som jag i tonåren och min sambo föreslog genast att vi skulle bjuda över dem på middag. ”Nej, aldrig i livet”, sa jag. ”Men varför det?” undrade min sambo. ”Ni är väl gamla vänner?” Jag tittade på min sambo, suckade och sa:” Men jag glömmer aldrig att han stod på bryggan och skrek:”Era jävla fittor!” efter oss när vi inte kom in till bryggan med tvåmanskajaken tillräckligt snabbt efter ett lopp under en tävling. ”När var det då?” undrade min sambo. ”1975”, svarade jag.
Han blev aldrig inbjuden den där karln och ganska kort därefter flyttade hans fru och barn därifrån. Vad han sagt till dem vet jag inte, men jag tyckte nog att det bekräftade att jag handlat rätt som inte bjudit in honom.
Det kan nog vara så att jag är lite långsint i alla fall.
