”Bra där Svenska Akademin”, skrev en f.d. arbetskamrat och svensklärare på sin statusrad på Facebook idag. Och ja, det får man väl hålla med om? En svensk poet. Tomas Tranströmer! Vad kan man mer begära? Haruki Murakami får ursäkta. Han är dessutom ung nog att få priset ett annat år. Fast den som undrar vilken min favoritdikt av Tranströmer är frågar förgäves. Jag kan ingen utantill. Dock hittade jag denna i en antologi här hemma. Visst är den fin?
Hemåt
Ett telefonsamtal rann ut i natten och glittrade på
landsbygden och förstäderna.
Efteråt sov jag oroligt i hotellsängen.
Jag liknade nålen i en kompass som orienteringslöparen
bär genom skogen med bultande hjärta.
Ur Sanningsbarriären 1978
